Drycker och drycker som jag provat

Två kaffe

2012-02-12T17:56:00.001+01:00

Under den gångna veckan har jag haft nöjet att dricka kaffe på lokal vid tvenne tillfällen. Två väsentligen skilda upplevelser.
Var i tjänsten inne i staden för att ta del av en del information som behövs för att utföra jobbet. När jag skriver staden menar jag de centrala delarna av stan där den högre kommunledningen sitter. För folk i karriären inom staden är det viktigt att få gå på sådana evenemang. Min karriär ligger bakom mig så jag kan unna mig att se lite egenheter i arbetet och då noterar man ju karriäristernas fascinerande betoning på a:et i staden. Kolla vid tillfälle så ni vet vilka mål den du talar med har.
Efter föredragningen gick jag till det närbelägna Mauritz kaffe. Ett ställe vars sätt att servera kaffe jag gillar. Det har en viss mysfaktor. Det känns trevligt, hemtamt, vänligt, man får sitt kaffe som man vill ha det. Till kaffet tog jag en plommonbulle, riktigt god och färsk dessutom. Jag beställde "vanligt" kaffe inte så starkt för den facila priset av 22 kronor. Det var lite svårt att få i sig måste jag erkänna. Jag besöker Mauritz kanske 1-2 gånger per år, oftare har jag inte vägarna förbi helt enkelt. Stället hotas stängning på grund av kraftigt höjda hyror om jag förstått det hela rätt. Det vore tragiskt, många slinker in där och tar sig en kopp. Även om jag inte är stormförtjust i deras kaffe, är det ju trots allt en institution som borde leva vidare! Kaffet har en lite för rå smak, lite svårdrucket, men det verkar vara något som folk gillar. Det var fullt vid mitt besök. Betyg en slätstruken 2:a.

Mitt andra kafébesök skedde igår lördag på Kafé Kultur vid Stigbergstorget. Här råder också en trevlig lite familjär stämning också. Ägaren visar sig vara en trevlig och mycket kunnig man. Beställde en latte som jag smuttade på en stund tills min kompis dök upp. Som huvudrätt blev det en smörgås med bland annat majonäsparmesan samt lite andra ingredienser. För endast 40 riksdaler fick man en riktigt, riktigt god smörgås som sannolikt skulle kostat tjugan mer i centrum. Till efterrätt bjöds jag på en semla av sällan skådat slag. Mums!! Göteborg har inte de senaste 10 åren inte presenterat en semla värd att äta, men lördagen den 11 feb slogs jag av häpnad.
Kafé Kulturs latte måste nog vara stans bästa!!! 5++. Dit återvänder man!

Before holiday

2012-02-07T17:23:00.003+01:00

Bara för er som undrar så är nu nästa resa bokad. Från detta kommande tillfälle kommer dock bara resultat och drycker att redovisas.

Man får ju lite reseångest, ni vet den där fina vanan att inte behöva bädda en säng, inte laga någon mat, bara peka i menyn, ta sig en apeterif, lite riktig näringsdryck till den näringsfattiga restaurant-maten, avsluta med en god matsläckare eller kanske rentav en grogg. För riktiga groggar se nedan! Helt enkelt vilja att saker och ting ordnar upp sig så man får säga du, som elektronikkungen i skogen plägar säga.
Tro nu inte att mitt eller mina vänners liv bara går ut på att sörpla alkohol i en eller annan form. Själv har jag till exempel varit vit den senaste veckan och planerar inte någon alkohol förrän i mars månad då jag whisky-värd. Tungt ansvar!

After Holiday

2012-02-02T07:41:00.000+01:00

Ja vet inte riktigt vad det kallas, men fredagens fest kallas ju för Afterwork.
Nåväl, vill bara meddela att hemresan egentligen gick rätt bra, men en timmas sömn på 40-42 timmar kan vara lite jobbigt och så blir man så speedad, folk som skrek i högan sky när flygplanet skumpade förbi the famous area of turbulence över Atlanten väster om Västafrika, jag blev av med en tavla för tusenlappen på Madrids flygplats mm mm. Värst är det dock att konstatera vid hemkomsten sent om kvällen att våra bilar är beslagtagna av kommunen/polisen. Ingen aning så här på morgonen hur man skall lösa det, men det blir säkert nya spännande upplevelser att lägga till CV-listan. En ny utmaning som de käcka plägar säga.

Påminner mig bara den där historien om golden ale och pale ale i Santiago. Lite språkinformation kan här vara på sin plats för sammanhanget: Pale ale uttalas som det stavas: pale ale, inte peijl ejl, som jag alltid trott att engelsmännen uttalar ordkombinationen.
Tänk va roligt man kan ha ändå!

Sista dagen

2012-01-30T21:17:00.000+01:00

Så börjar det bli dags att vända hemåt. I morgon står vi inför ett resedygn som i bästa fall inte slutar förrän sent onsdag kväll.

Så hur gick det då?
Grosshandlare Bengtsson klarade sig bra med både chark och köp och sälj i parti och minut tills han försvann ur historien 1928 på ett bananskal på torget i Vartofta. Hans liv ändades alltså genom att han tragiskt nog halkade på ett bananskal som låg lite skymt till. Det var ju i och för sig rätt tidigt på kvällen och han var inte drucken. Bengtsson var en vurm av nykterhet och drack bara starka drycker när han skulle testa ut nya korvar eller möjligen kontrollera kvaliteten på sin produktion eller de inköp han gjorde.

Vi själva har just intagit en högst delikat fisklunch med öl som dryck. Ölet var en lokal historia som fanns i tvenne varianter; pale ale eller golden ale. På min flaska stod det pale ale, men det var helt klart en golden ale. Med Hugh Stefann's flaska var det tvärtom.

På Ascension gjorde vi följande lilla notering på toa:

"On our island of fun and sun, we do not flush for the number one!"

I Argentina noterade vi att det var standard att chefen gick runt och kindpussades på måndagmorgonen. Den manliga chefen tog sig an både män och kvinnor med samma bravur. När skall detta fenomen dyka upp i Sverige tro??

Svenskt kaffe är nog världsbäst!

Frukostar: Huvaligen. Sydamerikas hotellfrukostar består till 50 % av syltade kakor, pajer och liknande, 25 % frukter resten märkliga drycker som går under beteckningen juicer, märkligt bröd, scrambled eggs, ibland bacon.

Jag gör ett litet tillägg här efter kvällens dubbelfest. Groggarnas glada afton, whisky från nordamerika, fantastiskt käk, mmmmhm mm mm. Happy end om man säger.

Detta är alltså resans sista inlägg på denna blogg. Bloggen återgår nu till att bli dryckesblogg igen. Något värt att kommentera i den vägen blir sannolikt inte förrän i mars månad. Ni är välkomna med kommentarer förstås. Överlever vi hemresan, kanske vi ses.

Söndag-middag

2012-01-30T02:36:00.001+01:00

Jahaja, nu har vi varit i grannkvarteret och ätit middag. Vad upptäckte mitt norraöra om inte wienerschnitzel med en side-order på menyn. Vi beställer alltså genast detta med french-fries and tomatoes. Inkommer detta:

Knappast att betrakta som wienerschnitsel, men riktigt gott. Kanske resans bästa måltid.Sedan skulle vi ta en efterrättsdrink:

En rom och cola. 50 % rom i glaset.

Korvhandlarn XI: Framme vid resans mål

2012-01-29T23:41:00.000+01:00

Sitter och sunkar på ett hotell i Santiago igen. De andra är ute och shoppar loss. Bettan och Hugh Stefann gör stan om man säger. Själv lider jag av en akut depression. Vi har varit på Påskön i fem dagar. Inte en korvjävel så långt ögat nådde. När jag återigen lusläste Bengtssons efterlämnade papper, kan det tänkas att det inte står Issterön, som jag tolkade som Easter Island. Han hade ju i alla fall varit i Chile och Argentina, södra Sydamerika alltså. Salamin här i Santiago sätter pricken över i, i en i övrigt medioker pizza. Det kan tänkas att grosshandlare Bengtsson egentligen sökte den ultimata korven på Essön i Hjälmaren. Dit åker jag inte!!!Påskön var ju en märklig upplevelse. Vädret varierade från åska och ösregn en helnatt med dörren som öppnas med en smäll och det börjar storma. Vi vaknade naturligtvis och trodde att vi höll på bli rånade, men det vara en snabbstorm som slet upp dörren. Chååck naturligvtis. Vi nordbor gick naturligtvis upp med mandom och morskhet på skakiga ben och lyckades till slut hitta en kackerlacka i badkaret. Stormen, regnet och åskan försvann så småningom. Två dagar regn och två dagar hyfsat väder. Alla dagar varmt och fuktigt så det bara rann av en. Om maten på ön kan man säga en sak: Tore på Mon, alltså toremo, som vi tror att den heter, var en höjdare inom det kulinariska. En riktigt, riktigt god fiskrätt, koncentrerad sinnlighet!

En afton med några drinkar.

Hur många svenskar har druckit en Mahina, en pale ale, tillverkade på Påskön?? Helt ok!

Jaja, detta är ju det man har egentligen har kommit hit för Gubbsen!

Korvhandlarn X: Resa till Santiago

2012-01-23T23:41:00.001+01:00

Vi har precis kommit fram till Santiago och nu skall vi pusta ut. Det förstår ni efter den här vägen:

Gränsövergången mellan Chile och Argentina låg ovanför detta. Det tog nästan två timmar att komma över gränsen. Kallt. Lite tungt att andas. Vi gissar att höjden var över 3000 meter. Nu skall vi äta middag.

Korvhandlarn IX: Vingårdarna

2012-01-23T11:51:00.000+01:00

Idag är det resedag igen och vi skall bege oss över Anderna till Santiago. Innan dess hinner jag nämna några ord om helgen. Söndagen var i princip en enda lång siesta. Lördagen hade vi en heldags vintur. Det var något som korvhandlare Bengtsson aldrig åkte på. Han drack inte alkohol - i princip - möjligen någon Lyckholmsettan men annars kanske mjölk till maten.En smörfager snubbe med talets gåva, Andrés, skjutsade oss runt till tre olika vingårdar. Det första gården var kanske hundra år gammal, hade i alla fall vinfat, som var hundra år gamla, och presenterade fyra viner som var ok. Provningen gick lite kvickt men var billig.

På ställe nummer två, som presenterade fem bra viner, tog man bra betalt för visningen/reklamen. Ett ok vin i deras tycke hette Altimira och kostade på flaska 540 argentinska pesos. Multiplicera med säg 1,7 och lägg svenska alkoholskatter får ni svenska priset för en sådan flaska. Mognadsgraden är långsam och anses vara fullt utvecklad efter 10-15 år. Här passade jag på att pröva smaka direkt på några mogna vindruvor. Gott och sött. Vinskörden sker i mars månad.På ställe nummer, som ägs av en spanjor, käkade vi femrätters lunch. Kocken påstods ha tre stjärnor i Guide Michelin. Konsekvensen av det blev naturligtvis två korslagda grässtrån lite här och där på tallrikarna.

Här hann jag karva litet i potatiskakan och de små prinskorvarna innan bilden togs. Vilken Skaraborgare som helst hade nog blivit ett frågetecken över att detta skulle vara lyxmat av värsta sort. Bengtsson hade garanterat gjort tummen ner för korven. Huvudrätten bestod av en utsökt och perfekt tillagad oxfilé-bit. Hade vinet från ställe nummer två kombinerats med maten, skulle tillställningen blivit lyckad. Vingård nummer tre hade inga höjdarviner. Deras bästa heter Swinto. Vad tänker en svensk på då?

Korvhandlarn VIII

2012-01-20T20:13:00.000+01:00

Vi är i Mendoza. 30 grader varmt. Stilla och tungt. Ett åskväder på gång nu under eftermiddagen.Det kanske är bäst att berätta några rader om korvhandlare Bengtsson, så här kommer några korta fakta:Bengtsson dog dessvärre redan 1928 i trakten av Vartofta av korvförstoppning och efterlämnade hustru med tre oäkta barn som sedemera spreds på bygden. Var de finns idag vet ingen. Änkan Bengtsson, Beata-Stina, bodde i samma hus som jag gjorde i tonåren, därav mina kunskaper om herr Bengtsson. Själv kom jag över Bengtssons anteckningar redan 1953 då jag hittade dem i en kartong i husets källare. Bengtsson hade gått ut charkmästare-kursen på det närbelägna universitetet. Hans ambitioner var att skapa nya svenska korvar, de ultimata mumsbitarna som skulle kunna passa såväl till vitt som rött vin, men också lika självklart till öl. Hans hemliga dröm var att norska tanter skulle ha korven till sitt afternoon tea på Akers Brygge. Av dessa skäl gjorde således Bengtsson en resa ut i världen för att lära mer. Vi har siesta och pustar i den tryckande värmen. I morgon blir det heldagstur på den vilda landsbygden då Gonzales eller kanske Don Pedro skall visa vingårdar. Dagens dryck vatten: inga märkvärdigheter förutom att t o m Göteborgs vatten kan betraktas som bättre än flaskvattnet här. Har ni tänkt på att var man än kommer i världen, finns det alltid en bild på något fjäll i bakgrunden på vattenflasketiketten. Kranvattnet på Falklandsöarna är bättre än det importerade Walesiska vattnet. Även det har ett fjäll i bakgrunden.

Korvhandlarn VII: Bengtsson känner sig hemma

2012-01-20T02:17:00.001+01:00

Kl är 22 lite drygt i Mendoza, nordvästra Argentina. Vindistriktet nummer ett. Hit kom också helt säkert korvhandlarn. Han hade säkert luktat till sig den goda korven här.Vi kom för en dryg timma sedan med flyg från Ushuaia, en dagsresa om man säger, började före åtta i morse. Vi tog bara en flaska vatten och en subway som kvällsmåltid. Vi är trötta och klockan mycket. Salamin och den andra korvsorten fungerade fantastiskt bra. Av vår guide fick vi veta att det var lämpligt att dricka flaskvatten, vilket vi gör, trots att kranvattnet lär vara drickbart. 30 grader varmt i kväll och grillat kött t o m i centrala stan. Förra veckan hade det varit 40 grader. Allt har flutit väl hittills. Ha det bra hemma i värmen/kylan!

Korvhandlarn del VI: Arne känner igen sig

2012-01-18T21:38:00.000+01:00

Även om korvhandlarn aldrig kom till Ushuaia, viken mot väster, skulle han sannolikt trivts här. nybyggarmarker, högre lön än i övriga landet och lite vilda västern. Idag fick vi möta Andrés, en guide, som tog oss runt i en nationalpark alldeles intill stan. I en knökad minibuss ger vi oss ut med en massa spansktalande. Frukosten dessförrinnan förresten, inleddes med att jag och Bettan kom ganska sent, mitt i den värsta morgonstormen och möttes av en hönsfarm värd namnet. Så egentligen var vi redan utslagna vid den tarvliga frukosten. Inget lchf här inte. Socker, socker och ännu mera socker. De äter syltkakor i massor till frukost!!!! Halvt chockade av denna frukostserenad mötte vi således Andres, guiden, en egen kakafoni i fem timmar. Alla i bussen var spansktalande utom vi, vilken hönsgård jag bara ville nämna detta. För att med gott samvete kunna tala om att jag ligger på divanen och pustar. Huvudattraktionen var ett litet minitåg byggt av fångar för hundra år sedan. Världens sydligaste järnväg påstår de. Vid stationen kom crescendot. Hundratals spansktalande kacklar i mun på varann och ordningen är noll.Vi kom iväg i alla fall och möttes på andra sidan dalen av Andres som då fortsatte sin information, korvstoppningen alltså, i nästan tre timmar till. Arne hade trivts men vi är utslagna."Höjdpunkten" blev väl när han visade oss slutet på den transamerikanska highwayen (ursäkta svengelskan). Ni vet den där vägen som går från Alaska och ned hit. 1783 mil någonting.

Här ovan är loket som drar det lilla minitåget. Nedan en vy inifrån vagnen vi åkte i och framåt.En värre turisfälla får man leta efter!!!! Varning alltså, offra inga surt förvärvade pengar på detta evenemang, om ni inte har småbarn som vill åka.

Korvhandlarn del V: Beagle channel

2012-01-17T22:53:00.002+01:00

Jag har suttit en stund och studerat Arnes anteckningar, så hette nämligen korvhandlarn i förnamn, jag kan inte finna någonstans att han nämner vare sig Beagle-kanalen eller staden Ushuaia. Det är alltså osäkert om han varit här. Vi är alltså på jungfrulig mark.Vi anlände igår efter en tolv och en halv timma lång bussfärd. Där ingick cementvägar, färjeturer med delfinobsar, gusväg mil efter mil och bussbyte i Rio Grande där vi först blev avkastade av buss nr 1. Buss nr 2 körde i tre minuter och tog sedan rast en halvtimma. Färden fortsatte över pampas, prärien om det varit nordamerika. Efter 10 mil återigen paus och därefter upp i fjällvärlden med glaciärer. Busschaffisen pratade mest med en passagerare hela vägen. 1000-meterstup på sidorna vid några tillfällen. Kl 22.30 intog sällskapet; Hugh Stefann, Bettan och jag en hederlig normal Argentinsk biff. Därtill dracks ett gott rödvin. Servitören blev sur, vi missade dricksen. Faen, man är ju svensk, aj, aj. Riktigt bra kött. Det blir nog det igen om en stund. Idag har vi kollat in pingvinkolonier, sjölejon, chilean skua, dolphin gull, turkey vultures men roligast var dock att få se, vad tror är världens sydligaste fyr. Efter fyra timmar båt, blev en rundvisning på Estencia Harberton, en gammal engelsk missionär som tydligen gjorde underverk bland vildarna på trakten under slutet av 1800-talet. Idag en forskningsstation under ledning av Natalie Goddall.Hemfärden gick med en buss från Viared så kunde man inte känna sig trygg. Busschaffisen körde som en galning på grusvägen. Ibland fick han stopp i backarna. När vi väl kom ut på asfalterad väg, mötte gårdagens flera mil långa nerförsbacke. Som ni förstår av denna text lever vi.

Vi puttrade sakta förbi denna fyr i Beagle-kanalen. En världskändis, så fick man äntligen se kändis på resan.

Direkt efter utflykten gick vi till baren och delade en flaska Patagonia Amber Lager. En 75 cl flaska med riktigt bra öl, fin färg, fin lagom beska helt i min smak, fyllighet lite över det vanliga. Bra val, men kanske var det bara att vi var rejält törstiga.

Korvhandlarn del IV: Magellans sund

2012-01-15T15:06:00.001+01:00

Anlände igår till Punta Arenas med flyg från Falklandsöarna. Ett utomordentligt gott kaffe på planet. Bra guide skötte transfern från flygplatsen. Hotellets restaurant ligger på sjätte våning. Kunde presentera två alldeles utmärkta öl. Först inmundigades en ale med namnet Austral. Tillverkad sen 100 år tillbaka på initiativ av en tysk; Jose Fischer. Därefter en lokal lager, Imperial. Den får en fyra. Skulle man ge betyg efter prisfaktorn också, får man gå ner rejält. 50 spänn för en 33:a. Fyllig och lagom rund. Till middagen drack vi ett chilenskt rieslingvin, som passade till maten, men som riesling inte var något vidare.Maten igår kväll bestod av en buffé där man kunde få sig några riktigt fina korvbitar till. Fullblodssmak om man säger så. Bengtsson kände nog till denna korv. Mycket god. Jag undrar dock om han kände till den salami vi fick på pizzan idag. Den smakade ok och gav mättnad, men var väl mäktigaste i pizzaväg jag någonsin ätit. Man kunde välja smaktilläggen men inte basen osten och tomatsås.Idag går en båt till antarktis kl 07.30. I morgon bär däremot av till Eldslandet för vår del. 10 timmar buss till Ushuaia. Eldslandet. Tierra del Fuego.

Korvhandlarn del III. Sea Lion Island

2012-01-13T11:33:00.001+01:00

Jag tog i igår. Vi har inte personligen medverkat på radion, vi har bara blivit omnämnda. Rätt skall vara rätt. Märkligt ändå.Det är alltså snart frukostdags här på Sea Lion Island. Då skall det bli engelsk frukost för första gången sedan Oxford. Det vankas korv. Vi undrar redan om vi når upp till grosshandlare Bengtssons nivå som finsmakare. Rapport kommer vad det lider, man vet aldrig hur det är med internet-uppkopplingsmöjligheterna. Utanför huset där vi bor, finns det åtminstone några hundra pingviner, som umgås i stanken. Den som har köpt en påse hönsgödsel vet vad jag menar. Multiplicera påsen med tusen så förstår ni vilken mys- och pysomgivning de har. För den som vill relaxa från världens jäkt, är nog Sea Lion Island Lodge stället. Här råder vinden, solen, havet, de "oändliga" gräsmarkerna, som endast betas av två hästar. Över huvudet gör Falkland skuas närgångna attacker.

Korvhandlarn del II: Vi tittar åt Sydpolen

2012-01-12T22:40:00.001+01:00

Så har vi då varit på Falklandsöarnas sedan i måndags 9 jan. Först bodde vi hos en polis som vann guldmedalj på Gotland 1999 i något märkligt ö-mästerskap. Skytte med så kallad muzzle-rifled gun. Första gången på länge vi åt normal kokt potatis. Trots allt var värdparet engelsmän, så det var imponerande. Gott chilenskt vin till maten, sedan rom och cola till efterrätt.Hittills ingen korv alls. Korvhandlare nämner heller inget i sina efterlämnade anteckningar om korv från varken Ascension eller Falklandsöarna. Vi har dock ännu inte hunnit till Stanley. Det blir i morgon. Ett fantastiskt landskap. Underbara fågelobservationer. Blåsigt. Soligt. Vi flugit med det lokala statliga flygbolaget FIGAS, som har sexsitsiga tvåmotoriga flygplan. Den första dagen en mycket skakig upplevelse. Idag blåser det inte lika mycket så det blev lugnare.Oerhört märkliga fågelupplevelser. Något utöver det vanliga. Sedan kan jag förmedla till omgivningen att vi, Bettan och jag, tillsammans med mr Hugh Stefann nu två gånger har varit med på Radio Falklandsöarna. Här behövs inte mycket vill jag bara säga.Däremot börjar jag tycka synd om korvhandlarn, resa över halva jorden och inte finna någon vidare korv. Hur lyckades han med sin avhandling? Vi har det bra utan korv.

I korvhandlare Bengtssons spår till Isterön

2012-01-05T12:26:00.002+01:00

Svetten rinner över allt, över hela kroppen, klibbar mellan tårna och blandar sig med den svarta lavasanden. Vi pustar ut på hotellet på Ascension.Flyget hit i natt var ovanligt kallt och skakigt. RAF sköter dock flygningar elegant, om än lite omständigt. Ankomst proceduren på Wideawake Airfield gick kvickt den här gången. Vi fick inte ens vänta en timma på transfertransporten som vi fick förra gången. Runt flygplatsen tycks man byggt en del. Inne i byn, egentligen öns huvudstad, Georgetown, är det lika sömngångaraktigt som förr. Det är ju trots allt lite kul att notera att vaktmästaren på hotellet känner igen en. Det är nästan på dagen tre år sedan vi var här förra gången. Resan började på samma sätt som förra gången med att vi besökte Oxford. Den här gången kom vi med tåg. Ett misstag, det hade varit bättre med direktbuss. Det hade i alla fall den fördelen med sig att redan på Oxfords station fick känna de underbara dofterna av rökt korv. Tankar gick till Grosshandlare Bengtsson i vars spår denna resa går. Vi tänkte försöka testa samma korvar som han en gång fick när han reste världen över för att lära sig mer om korvar, korvtillverkning och därtill lämpliga drycker för sitt kommande gesällprov.Hotellet skröt med sin award-winning sausage till frukostmenyn. Om man ville, och det vill ju alla svenskar numera, LCHF ni vet, kunde man utan att skämmas, intaga engelska korvar, bacon och ägg till frukost. Därtill dricker man så njutbara drycker som tranbärsjuice, apelsinjuice och ffa ananasjuice. En fin eftersläckare är ett par glas tomatjuice. Frukost skall ju toppas med kaffe men det kan inte det femstjärniga hotellet leverera i anständig smakförpackning.Här är några bilder

Regnigt och blåsigt vid flygpatsen. Dessutom fick vi slita och dra våra väskor över en gräsmatta innan vi nådde entrén.

Här tog amerikanarna ner signalerna från den första månlandningen 1969. Idag övergivet och nedskkräpat.

Julen har startat

2011-12-24T07:55:00.000+01:00

Julen är den stora suparhelgen framför andra under året. Folk sitter hemma i sina stugor och hinkar vodka/brännvin/akvavit/whisky, diverse viner och en hel del öl. Vi inledde med lite riesling vin till gårdagens kycklingmiddag. Inte världens bästa kombination precis, men Georges Breuer är ett alldeles utmärkt rieslingvin. Kombinationen fungerar inte så bra på grund av att kycklingen var baconlindad. Vinet rekommenderas. Aftonen avslutade med en eftersläckare i form av julmust. Först intogs Apotekernes och därefter Nygårdas. Det visade sig vara tämligen korkat. Apotekernes hade en fin fruktighet med en fyllig kropp och en avslutande krispighet som jag upplevde som väldigt tilltalande. Normalt tycker jag nog att ordet krispig är lätt motbjudande för allting skall numera vara krispigt såväl sallader som frukt och den mest banala vardagslunch. För en gångs skull passar ordet. Törsten kvarstod och vi högg in på ett glas Nygårdas julmust. Ett misstag! Blask helt enkelt.God jul på Er alla! Även ni i Svenstavik!

Skvader

2011-12-17T13:38:00.001+01:00

Skvader är inget lämpligt namn på läskeblask, uttrycket är knyckt från Kalle Anka, men är i alla fall min benämning på följande lilla dryck. Hälften tranbärsdricka och hälften Sjupp (Seven Up) blandas under häftig omrörning. Därefter tillsättes tre till tre och en halv isbit försiktigt så man inte förstör aromerna från din nyvunna dryck. Sätt näsan till och tag några ljuva andetag, känn aromerna av gamla hederliga kemikalier som gjorda för just din njutning. Luta dig tillbaka på schäslongen, att föredraga före din väl använda divan eftersom schäslongen har stöd för din ljuvliga drink, och sjunk tillbaka och njut. Sprätt med ena handens fingrar och krama inte ditt dryckesglas alltför hårt med den andra handen så värmer stiger i glaset. Bara njut.Lyssna samtidigt på The Platters:"They asked me how I knewMy true love was trueOh, I of course repliedSomething here inside cannot be deniedThey said someday you'll findAll who love are blindOh, when your heart's on fire BettanYou must realize"En Skvader om dagen förgyller inte bara blåsan.

Diesel

2011-12-16T19:29:00.000+01:00

Lita inte på skrävel på krogen. På krogen skall man bara skvallra, umgås, pladdra strunt och allra helst dricka god drick. Jag träffade ju häromsistens på fenomenet Diesel. Visst, jag vet vad man normalt menar, men kombination billig öl, billig cider och 5 cl tranbärsjuice, hade jag inte träffat på förut. Det är ju också så att det är ganska mycket i den vägen jag inte träffat på. Men låt oss i alla fall skärskåda kombon diesel. Jag blandade 25 cl strongbow cider och 20 cl Gambrinus och en skvätt Tranbärsdricka. Det där med tranbärsjuice visade sig ju vara lite fejk. Det finns inte, åtminstone inte hos ICA-sniken runt hörnet, däremot finns diverse så kallade tranbärsdrickor. På jobbet har jag ljugit folk fulla med: "Ta ett glas tranbärsjuice om dagen så rinner det bättre ur kroppen" - eller något i den stilen. Vilken lögn! Åter till ölgroggen Diesel. Den smakade något luddigt almlöv med underton av cider.Drick den inte i onödan. Betyg 1,014

Är verkligen jultraditioner till för att upprätthållas

2011-12-14T21:42:00.001+01:00

Märkligt nog blev det ett andra julbord i år. En riktig afterwork. Det blev nästan gratis också. Genom en energisparkampanj på jobbet, blev min arbetskamrater och jag vinnare av en femhundring var. De mest lättförtjänta slantarna i mitt liv. För de femhundra kronorna i vinst beslöts, att vi skulle spendera dem på julbordets fröjder i de ruggiga hamnkvarteren vid bron. Där har det blivit ny ägare sedan förra året. Fina omdömen. Succé alltså, redan från början, för herr Wagner och kompani. Nu har man ju varit med några gånger där tidigare. Jag klipper till med en gång: servicen är utmärkt och resten är sämre. Lokalen är unik.Med tanke på att vi var en båtlast folk så var det fiffigt ordnat med drycken eftersom vi fick betala den själva. Vid frågan har ni inget annat än julöl, julmust, vatten eller snaps till maten? Uppges att man kan få en Grebbestads lager. Jahaja, svarar jag och undrar över om det inte finns något annat. Ett glas champagne för 198 kronor kändes lite väl dyrt, så jag beställde en lager och fick till svar att den redan var under leverans. Snaps fick jag nog av i lördags. Det är inte riktigt min grej med snaps. Två flaskor öl till julmaten fick bli alldeles lagom. Tyvärr lever inte Grebbestads upp till mina önskemål. Ocean 12 plato var en bra mycket bättre julmatsöl. En femma där men för Grebbestad 2,8.Maten då, ja det var bättre förr. Vem minns inte den fantastiska laxtartaren från förr. Idag ett blask och efter att ha sovit på saken så blir väl totalbetyget för maten 3,68.

Jultradtion

2011-12-11T09:59:00.001+01:00

Jaha, då var det åter dags för årets julbord. Tanter och farbröder tog sig till stadens fisketempel. Ingen tradition alltså redan i valet av krog. Inredningen gick i operationsgrönt och ljudnivån tämlig hög. Det saknades ljuddämpare i taket. Sällskapet var excellent och räddade aftonen. Somligt av maten var också helt ok.På dryckessidan noterade jag att Oceanbryggeriets 12 Plato, som jag nog sågat ganska ordentligt vid tidigare tillfällen, var en alldeles utmärkt julbordsdryck och passade väldigt bra till tyngre proteinrik och fet mat. Annars var det i sedvanlig ordning öl, mumma, vatten, snaps, glögg och och vin på bordet. Konjak behagade några av herrarna. Återigen kunde jag konstatera att snaps inte är någon stor upplevelse, i synnerhet om man vill dricka något gott. Smaken av nästan frusen, kanske kryddad sprit, är något som får en att vrida sig. Det smakar förvisso bättre när snapsen antagit rumstemperatur. Själv drack jag tvenne glas Sauternes, franskt sött vin, ett Grillon-vin. Underbar stor doft med en njutbar smak. Aftonens höjdare.

Fredagskväll på stan

2011-12-03T19:37:00.001+01:00

Fredagskväll på stan låter väl bra? Två äldre farbröder gör stan. Syltor, nattklubbor, drinkar, fruntimmer, skålar tjo och tjim och inge annat. Sanningen var nog snarare den att tvenne gamla farbröder somnade i varsin ända av soffan klockan 22.30 framför TV:n till ackompanjemang av myrornas krig. Så här dagen efter konstaterade vi att det faktiskt varit fullt upp på jobbet hela veckan, 40 timmar och helt utsjasade. Fredags AW, man är ju inte 19 och ½ fortfarande, snarare på gränsen mot 69 och ½. Vad blev det då av detta fruktansvärda drickande?Egentligen blev det väl bara en fundering över hur öl prissätts på krogen. För min del är det helt ok att krogen tar betalt så att allt går runt och syltan fortlever i synnerhet om den levererar bra mat och god öl, whisky vid något tillfälle. Fast fredagens första öl ägnades åt ett glas, 50 cl med mitt ögonmått, Leffe Blond å Ölhallen 7:an. Detta glas betalade jag 56 Schwedische krååånen för. Vid andra tillfällen har jag betalat 65 kråååånen för ett glas om 25 cl. Visst, lokalen är fylld till bredden av öldrickande människor. Receptet har tydligen varit helt gångbart ända sedan år 1900. Inte illa att ha hållt igång så länge. Märkligt är också att där träffar man på både kreti och pleti. En enögd alkis höll på att kräkas över oss, medan jag hör mitt namn ropas genom bruset. Vid bordet intill sitter en gammal jobbarkompis, hemma från Kina för att fira jul. Hon och hennes make tar enkel genuin bärs i genuin svensk 1900-tals miljö. Trängseln var de säkert vana vid från landet i öster. Trevligt att råkas i alla fall. Kvällen avslutade med en nyhet: Diesel. Till och med bartendern blev ställd inför denna beställning, men fixade det med glans efter kundens begäran50 cl glasFyll till 45 cl med hälften billig öl och andra halvan med billig cider. Toppa med 5 cl tranbärsjuice.Nästa gång skall detta testas.

Årets Julöl

2011-11-25T22:06:00.001+01:00

Då har jag testat årets enda julöl. På förhand var den väl bra val, men frågan är ju alltid vad man själv tycker. I år kommer det av skilda skäl att endast bli en julöl. Jämtlands julöl Ett bra val - kort och gott. Inte allt för söt och lite torr. God var den i alla fall. Riktigt bra med en lagom fyllighet utan allt för mycket sötsliskighet. December kan vara värd en Jämtlands.

Porter en lördag i november

2011-11-20T19:38:00.005+01:00

Här var det livat här var det glatt. Så här kul kan man ha det på en porterfestival, i synnerhet om får avsmaka porter lagrad på Laphroaig-fat eller porter tillverkad för en enda pub i Malmö:

Vi tillbringade en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med en massa konnäsörer som hade samlats för avsmaka massor av porter i olika åldrar och ursprung. I programbladet påstods att skulle vara över 100 sorter. Det kanske det var. Trångt var det. Trevligt var det. Jag brukar bli tämligen påverkad av porter, inte berusad, men däremot få någon form av baksmälla. Gårdagens tillställning satte dock inga spår. Med tanke på att vi provade i första hand svenska och nordiska porter-sorter blev det heller inte så mycket provat, cirka 10-12 sorter. Det räckte mer än väl.
Två favoriter blev snabbt uppdagade. För sin underbara doft framstod Imperial Stout från Det Lille Bryggeri i Danmark som något alldeles unikt. Att portern blivit lagrad på gamla Laphroaig-tunnor satte sina spår. Jag hoppas den går att få på Boooolaget En flaska i kvartalet - eller till jul åtminstone - vore härligt. Vilken fyllighet, vilken doft. 33 cl med en god rumstemperad Stilton - eller varför inte ostron. Känner plötsligt att problemet julmaten är avklarad.
Den andra favoriten blev svensk. Imperial Kaffe-Porter blev också ett riktigt spännande fynd. Den serverades från fat och precis rätt kyld. En utmärkt fyllighet, mjuk nästan lite bärig. Nu kan jag tänka mig att två 33:or till jul! Härligt!

Återigen en glöggtest

2011-11-15T19:45:00.002+01:00

Idag var kylen tom och ICA-sniken runt hörnet fick ett besök. Det var dags att spä på ägarfamiljens 47 miljoner i vinst.
Det slank ner en flaska Blossa Glögg Lättglögg i påsen. Efter sedvanliga efterjobbet aktiviteter, blev det dags att pröva denna glögg. Den "riktiga" Blossa-glöggen fick fina betyg i en test.
Denna glögg skall dock avfärdas enligt följande:
Sötsliskigt kräkmedel.
Det är ju synd med tanke på att flaskan kostade 27,9 Schwedische krååånen. Jag prövade cirka 10 cl av denna dryck med 2,2 % alkoholhalt. Resten åkte ut i diskhon.

Fyllehelgen slutade inte förrän måndag kväll

2011-11-15T17:26:00.006+01:00

Ja så blev det, nästan lite alkoholistmässigt, men vad gör man inte för situationen. Väljer alkoholfritt säger vän av ordning! Nu utspann sig emellertid följande lilla historia.
Fredagkväll. AW. Första på ganska länge. Dricker Zubr vid Iron Square. Bettans kommentar var att den smakade utspätt, nästan vattnigt. Frågan är om hon inte har rätt. Förra gången jag var där, se nedan, var Zubr riktigt bra. Nu saknade den all studs jag bara längtade efter något annat. Bottennapp således. Kvällens tre återstående öl, var bara till för att maten skulle kunna sköljas ned på ett lättvindigt sätt och gjorde ingen glad, inte ens franska bönder.
Om lördagen skulle ett sedan länge avgivet löfte till Bettan införlivas. Det skulle lagas Carbonade à la Flamande. Inte så franskt som det låter utan en belgisk maträtt med öl som en av ingredienserna. Således till Booolaget för att inhandla två dricköl, d v s Staropramen på burk, två Norrlands Guld Dynamit och en Bötet Barley Wine för en så kallad efterrätt.
I grytan åkte en burk Norrlands Guld Dynamit och det var ju fantastiskt bra för medan grytan puttrade sina två och en halv timma, inmundigade vi den andra burken Dynamit. Tänk vad bra att man är två när man skall dela denna kraftfulla men illasmakande öl. Tänk er tjugofem centiliter ulcus!
Till maten tog vi alltså var sin burk lagom kyld Tjekisk Staropramen. Riktigt gott och kvällen var räddad.
Sent omsider delade vi alltså på efterrätten - Bötet Barley Wine 2009 25 cl på en nätt liten flaska. Etiketten har något tilltalande över sig. Jag har druckit ett par möjligen trenne sorters Barley Wine förut. Alkoholstyrkan är alltid hög, ibland mycket hög. Den högsta som jag så här på raken minns var på 14,5 %. Bötet håller mer lagom 9,1 % och ingen spritsmak stack igenom. Bara det är ett plus i kanten. Att dela på en flaska ger all god smak, och den är kraftfull, och nöjet av att tycka att det är alldeles lagom.
På söndagen firades nykterhetens dag. Lite sent men TV-prästen talade ju om domedagen så ...
På måndag kväll var jag på hörseltest på Åby Travbana. Intressant att vuxna människor, Gaisare och IFK:are, kunde samlas kring så mycket dåliga vitsar. Hade kanske varit bättre att ta sig i Häcken.
Nåväl, till gratismaten bjöds på Frameless and Easybeer. Själv betalade jag 126 Schwedische kråånen för tvenne Falcon Export. Maten var ok och ölen var ok, i varje fall den första eftersom jag kom från veckans tennistimma. Den andra kan vi glömma. Ihop med maten fungerade inte någon av ölen.

Jacksons läkare

2011-11-08T05:56:00.002+01:00

Jacksons läkare, d v s den stora popstjärnans Michael Jacksons läkare, får stora rubriker i dagens media. Han är skyldig. En rätt ointressant information egentligen! Glöggen står ju för dörren och hur den smakar är mer intressant om jag så får säga. Det kan konstateras att hos ICA-sniken runt hörnet finns det några olika sorter. Blossa i ett par varianter, så ICA:s egen samt ytterligare något märke.
Igår inmundigade jag deras egna med hela 2,2 % alkohol. Samtidigt som jag skriver alkoholsiffran blir jag lite fundersam över om den siffran över huvud är relevant i sammanhanget, men sannolikt är den väl det. Det förvånar mig att glöggen var ganska bra. Eftersom det är årets första och den mer alkoholhaltiga sannolikt kommer att dröja innan den dricks och minnena från förra årets upplagor sedan länge bleknat bort, förvånar det mig att ICA:s glögg faktiskt var riktigt bra - även om jämförelsen saknas. Fyllig smak utan allt för mycket stickiga bitoner. Behaglig att dricka kall. Rekommendationen på flaskan är annars att den skall värmas, men vem hade tid eller lust för den delen med det.

Vatten går också

2011-10-30T20:38:00.002+01:00

Söndag. Återstoden av lasagnen konsumerades under eftermiddagen. Det blev vatten till maten idag. Vattnet passade bra mycket bättre än gårdagens italienska rödvin gjorde. Vatten passar alltid till mesta i matväg, åtminstone enligt Systembolaget i enlighet med deras nykterhets- och måttlighetsdrickande policy. Det har de också rätt i. Maten var underbar med vatten. Sorgligt med gårdagens dryckesupplevelse. Gårdagen var dubbelt trist, men det är nu en annan historia, medan dagen har blivit dubbelt trivselriktig, men det är också en annan historia.

Dagen efter

2011-10-30T08:41:00.003+01:00

Hejsan svejsan söndag morgon och allt. Igår gick middagen av stapeln som jag hade inhandlat vin till. En alldeles utsökt getostlasagne var huvudkomponenten. Det blev en bra bit kvar och eftersom den var riktigt god så får det sannolikt bli söndagens huvudmåltid, vi får se.
Allt hade väl blivit fulländat om det inte var för drycken till. Minns ni den där snygga innesnubben från Booolaget nästgårds? Inte? Ack så fel han hade om dryck till getostlasagne. Det hade varit bättre om jag valt själv. Det röda vinet A.mano 2008, ett italienskt vin fungerade inte alls. Jag vet inte riktigt om stavningen av vinets namn är korrekt, ett försök till efterapning av etiketten. Flaskan blev inte urdrucken i alla fall. Märkligt?, man är ju svensk trots allt.

This is a men´s world

2011-10-27T20:13:00.002+02:00

Sjöng James Brown once up on a time in Harlem. Inte vet jag vad det har med saken att göra, men idag var jag på Booolaget och inhandlade drycker för helgens mat. Samma jäkla missbrukare stod utanför och sålde Faktum för att precis innan de stänger smyga in och köpa öl för intjänade slantar. Problemet var bara att han verkade helt speeedad idag. Undrar om han överhuvudtaget lyckades tas sig innan för dörrarna denna afton. Chäfen bjuder på något gott i helgen som skall passa ihop med Sauvignon Blanc. Kritiskt!
Vad sjutton skall man köpa för att passa. Snygg snubbe på Bolaget klickar jäkligt snabbt ur sig ett svar på min förfrågan. Jag har sett detta en gång förut och misstänksamheten växte utmed ryggraden. Varför var jag så dum så jag begärde sydafrikanskt. Jag har "snöat in på Sydafrikanskt" meddelade jag försäljaren och i samma ögonblick föreslog han ett rött, en amerikansk zinfandel. Rysningarna bara skakade fram utmed ryggraden. Han, däremot, formligen äääälskade amerikansk zinfandel, inte jag däremot. Världen har ju olika åsikter stötte han leende fram. Faen han vann! Men hans förslag om Zoenenblom var verkligen ingen hit ihop med ostmacka.
Så kan det gå när vägen till Small Country Stones är lång!

A convincing weekend

2011-10-26T07:08:00.005+02:00

Här kommer lite reklam. Mackmyras destilleri, för jag förmodar att det heter så, kör stenhårt med att marknadsföra sin whisky. I början läste jag recensioner som höjde den till skyarna. The sky is the limit. Bla bla. Här är emellertid gränsen nådd redan i buskagehöjd. Vid helgens njutbara middag med whiskyprovning blev Mackmyras Brukswhisky inledningen på provningen. Mitt betyg blev kort och gott blackt och flackt. Var den vattenskadad?
Som nummer två på listan kom Old Pulteney, en 12-årig historia, ett klart bättre alternativ än provning nummer ett. Betydligt fylligare, mer smakfull, men ändå ett riktigt bra stycke från den absoluta toppen. En bättre brukswhisky.
Som tredje test kom en Jura-whisky, som jag dessvärre tappat bort namnet på, och nog stod lite över de andra och en fin grundfyllighet utan att vara spritsträv. 3,32 blev betyget.
Whisky-värden avslutade med en liten lustighet i form av Drambuie. Huvaligen, den enda finessen med detta var premiär för mig och jag hoppas verkligen att det var sista gången.
Aftonen karakteriserades av den goda maten med rätt öl därtill, heder till Volvos egen geograf, så var provningarna åter på plats, riktigt bra, och slutligen kan jag nämna att jag bjöds på en Highland Park 12 years å en av stadens så kallade puubar vid stadens demonstrationstorg. 5,01 i betyg. Denna sköljdes ned med ett glas Zubr i ett alldeles utmärkt skick. Bra kombination!

Överraskningar

2011-10-24T19:34:00.003+02:00

Tja, lite överraskande fick jag svar idag från Herlev Bryghus. Eftersom det gått en tid började jag tvivla på att de överhuvudtaget skulle svara. Här är svaret:

"Hej
Tak for din henvendelse.
"bäst föredatum" angiver den dato, hvortil øllet efter Herslev Bryghus
opfattelse stadig vil have en god friskhed i smagen.
En kølig og mørk opbevaring er altid godt for øllet, derfor vil denne øl i
lighed med andre øl godt kunne holde sig længere."

Alltså skulle en Oktober Fest hålla sig lite längre, vad nu lite längre är. Visst tusan var den god, men man dricker inte mer en per afton. Det var kul att det dök upp ett svar. Det bryggeriet är värt en poäng bara för det. Bettan vill ju prompt att vi åker till en av Danmarks attraktioner, flottbasen i Fredrikshavn och tittar vid tillfälle. Det slår mig att man kanske skulle ta svängen över Herslev. Det verkar kanske vara en lite knepig resväg, men kör man över Helsingborg, Helsingör, Roskilde, Herslev och sedan till Esbjerg för att ta en öl om aftonen med utsikt mot England och söndag eftermiddag spanar man in flottbasen Fredrikshavn från färjan så blir det nog en trevlig liten trivseltripp. Trivsel för hela slanten om man säger så.

Sött vitt vin

2011-10-16T18:01:00.003+02:00

Så var det dags att pröva en ny sorts sött vitt vin. Jag har förvisso prövat tyskt och sydafrikanskt privat. På krogen har det blivit österrikiskt ett par gånger. De senare har fungerat mycket bra tillsammans med efterrätten. Naturligtvis har de varit väl valda för rätten som sig bör.
I veckan inhandlade jag en flaska österrikiskt Lenz Moser Prestige, ett trockenbeerenauslese från 2008. Prädikatswein. Detta sista skall väl vara en kvalitetsbeteckning om jag inte minns helt fel. Var då detta vin något för minnessamlingarna tro? Ett gränsfall, som jag inte riktigt i skrivande stund vet vad jag skall tycka till om. En fin fyllig smak som väl påminner Sydafrikanska Nederburg, som jag ibland trodde att jag satt och slattade på, sött och gott alltså. Jag vet att de flesta av er inte gillar söta vita viner, men jag är lite svag för dessa trivseldrycker. Då får det väl ändå vara lite finess även på dessa drycker. Asti gör väl sig icke besvär om man säger så.
Mitt slutbetyg blir som så att du gärna kan pröva till någon efterrätt, i synnerhet om du inte har alltför mycket pengar på fickan. Priset var inte över hundringen och då får man vara nöjd. Betalar man däremot 219 hederliga för samma mängd Eiswein, då får det minsann smaka. Betyg 3,456. Skall du bjuda på dagens söta Österrikiska, var noga med att pröva ut det rätta söta godiset för annars kan det nog bli fel. Jag prövade bart - ok, jag prövade med mandeläppelpaj och glas - tveksam kombination.

Ny hösttest

2011-10-11T17:10:00.002+02:00

På förekommen anledning kan jag meddela att jag är på väg mot en ny tjänst, en icke existerande tjänst i ettornas och nollornas värld. Det är väl bra att få räkna sig till nollornas och ettornas värld. Vi är ju nästan jämlika. Min granne den nollan, som bara är en expert på sex till exempel, är ju lika bra som jag trots att jag bara håller mig med lammkött, som svärdottern säger så underfundigt. Det är väl bra med män och kvinnor och deras jämlikhet, eller ... Ny tjänst??, det kanske var att ta i men som jag sa till allra högsta chefen: Jag är såå korkad så jag går med på vad som helst om ... Där stack jag in mina krav och allting blev klart!
Alltså sitter jag här firar med en liten öltest om trenne flaskor.
Den första blev en flaska Kirin Ichiban från något land med knepiga bokstäver. Det har i och för sig ingen större betydelse för den är licensbryggd som så mycket annat i Tyskland, i det här fallet Düsseldorf. Och det har ingen större betydelse för skräp är det och skall inte mer här recenseras.
Det finns naturligtvis bättre brygder, t e x Dugges Höstbrygd, ett utomordentligt bra alternativ från Dugges bryggeri här i Mölndal/Mölnlycke. En förvånansvärt bra öl från det annars lite svårdruckna bryggeriet i grannkommunen. Dugges julöl har ju stått i en klass för sig och den här alen kommer bara något snäpp efter. Överraskande bra. Drickes i enstaka, en per kväll alltså. I mitt fall blev ihop med hårda mackor med ost och smörgåsgurka. Finfin = 4,04 i betyg.

Tjipp, tjipp

2011-10-06T18:36:00.004+02:00

Hej! på Er eventuella läsare, som ni har lagt märke till har jag inte skrivit mycket på sistone. Bland folk på bögda anses detta bero på fru Fågel, det Anser anser inte jag. För kännare som förstår den lustigheten: skratta! T o m fru Fågel Anser anser att den vara lite för lättköpt. Hon, liksom jag, tror snarare på den hårda slutstriden i den berömda tävlingen i trakten, välentävlingen. Har jag en jäkla tur och lägger ner en massa jobb, kommer jag åtminstone på minst andra plats.
Nåväl, jag har ju naturligtvis inmundigat diverse drycker - om än i väsentligen mindre mängder, där har ju den klena klagokören rätt. Senaste helgen blev däremot ett rejält fylleslag. Vid avfirande av kollega som gick i pension blev tvenne Mariestads export, där den första enbart sveptes av törstskäl och den andra av matskäl, så fungerade de bra märkligt nog men det beror kanske på restaurantens utbud. Möjligen hade det varit bättre med vin till maten, men törst fick vara avgörande. En Mariestads är väl inte mycket att säga om. Senare om aftonen blev det en träff med fru Fågel, en förnöjsam upplevelse eller vad sägs om körsbärsöl till frun och en hederlig Budvar av tjeckisk härkomst för min del. Det blev slutet på aftonen. En ytterligt medioker dryckesafton. Däremot har fru Fågel och jag under gångna helgen börjat summera årets fågelår. Jag har inte upplevt några stora sensationer, men fru Fågels artlista är kort och fruktansvärt avundsvärd:

1. Rödhuvad törnskata Lanius senator. Fågeltanterna runtom suckade!
2. Ökenvarfågel Lanius meridionalis. Fågelgubbarna runtom flinade förläget!
3. Vitgumpsnäppa Calidris fuscicollis. Bonnläpparna runtom tappade snuset!

Jag tror att den har kompletterats med ytterligare någon art sedan dess. Den är grym helt enkelt! Listan alltså. Raritetsindexet är 100, helt enkelt.

Det har ju naturligtvis firats, det förstår varje Uzbek. Således har jag vänt mig mot vårt västra grannland Norge och därvid erhållet en Nögne Ö:s Imperial Brown Ale. En brown ale är väl inte mitt glass of beer precis, men shit detta var gott. Högt pris och ett fullmatat innehåll gör naturligtvis att Nögnes Brown ale får ett bra betyg. Det är också så att det väl räcker med en öl. Man kan alltså få lagom mycket öl för en i och för sig ganska dyr flaska om nästan 50 hederliga svänska stååålar.
Egentligen inleddes provningen med en Oktoberfest från Oppisgård. En typisk Oppisgård som inte tillför något egentligen. Ja, den är naturligtvis bra, men passar den till mat, tja kanske till snacks i form av chips med gräslök och dill.

Nu skall jag avsluta med en porter, men om den återkommer jag vid tillfälle, för fram till jul skall här genomföras ett maratonlopp som redan nu ger mig maror.

Var positiv, tänk negativt, det är det enda sättet att allt blir bättre, eller hur. Jag gläds varje dag - det trodde ni inte ölbökingar! Om man bara är positiv blir ju allt bara sämre.

Förundrad

2011-09-23T16:29:00.002+02:00

Man kan ha underliga nöjen här i världen. Som gammal öldrinkare anses man sannerligen inte kunna ta sig mer än till närmaste sylta. Möjligen kan man undanta resan till det lokala Systembolaget.
Men nu ligger det emellertid till så här: Jag har en viss förtjusning i att cykla även om skador har förhindrat detta nöje de senaste åren. Till exempel läser jag gärna Lars Bengtssons blog http://www.lostcyclist.com om hans eskapader över världen. Kul!! Nu har slagit sig ihop med Helen, som skriver så här (http://helenstakeon.com):

"If you know me, you’ll know I like the occasional beer! And whenever I travel, I like to sample the local brew. So I’ve set up this page to show you just how many beers around the world there are. From light summer lagers to brown ales and dark stouts, there’s a beer for every taste and every occasion…"

på sin käcka lilla reseblogg. Vem kunde ana att denna vackra tös hade sådan inställning till världens essentiella ting?

Något svar från Herslev Bryghus har inte influtit (fyndigt eller hur?) ännu!

Gammal och Glömsk

2011-09-20T11:30:00.003+02:00

Ligger hemma på divanen och sprätter med fingrarna. Det slår mig att jag häromveckan inmundigade en flaska Oktober Bock från Herslev Bryghus. En rätt ok öl om jag så får säga. Däremot gjorde jag den oförlåtliga tabben att intaga denna lite smakfullare och kraftigare öl för aftonens andra och sista öl, Falcon bayers. Den senare är lite blaskig jämfört med den danska Bockölen. Sådant gör man inte ostraffat. Man börjar alltid med blasket först. Sådant skall man inte glömma!
Men hur var då Herslevs Oktober Bock. Som sagt ok. Ingen större upplevelse, men hellre denna öl än en Falcon Bayers, även om den senare inte är dålig. Till den kvällens pizza inmundigades alltså tvenne öl och båda borde varit Bocköl.
Man noterar att tillverkaren anser att den kan lagras 1-2 år om den förvaras rätt. Den är dock bäst före 20 februari 2012. Om inköpsdatum var för ett par veckors sedan, hur går det ihop? Tillverkningsdatum står inte på etiketten, men väl bryggnummer som är 459. Då vet säkert tillverkaren när den är bryggd. Så av ren nyfikenhet har jag slängt iväg ett mail till tillverkaren i Danmark för att kolla lite vad som gäller.

Sannolikt börjar bloggandet lida mot sitt slut

2011-09-04T19:39:00.002+02:00

Ja, så kan det bli av tekniska skäl. Men innan dess kan jag berätta en något överraskande upplevelse. I fredags käkade jag pizza och tog därtill tvenne burkar Falcon Bayers. Jag var ganska törstig så den första ölen åkte lätt ned, den var lagom kyld dessutom. Smakade alldeles förträffligt. Jag är fortfarande lätt överraskad. Inget krångel bara god smak. Dessvärre var inte blå blå himmel och hav, men gott var det. Pizzan var lite udda och ingen höjdare.

En tarvlig dag

2011-08-31T19:16:00.003+02:00

Plötsligen fick jag för mig att idag är en dag för att pröva tre olika öl. Bettan till hör den eminenta gruppen människor som kan tänka sig att smaka på god dryck, men mer än ett glas - nä där går gränsen. Min stil, det gillar jag!! Jag instämmer till fullo i idén om att dryck skall vara god och smaka förträffligt, men full vill jag inte bli.
Således inhandlades trenne flaskor öl. Först började jag med en flaska bryggd av Oppisgårds bryggeri med ett innehåll som heter Drakens DIPA. Upphovsmännen till denna dryck är väl kända i ölkretsar. De har lyckats åstadkomma ett öl med 8,5 % volymprocent, men god kan jag nog inte tycka. Gå förbi den där den står i hyllan är mitt råd. Jag är nog inte riktigt mannen att beskriva några större nyanser i smaken mer än att den smakar surt.

Ytterligare en svensk öl stod på programmet. Det passar väl bra när kronprinsessan är i stan - å allt. Det blev en Dugges Avenyn Ale. En betydligt bättre upplevelse än föregående. Första funderingen: Vad har hänt? Går Dugges att klunka? Mitt exemplar är väl kylt, som sig bör med en ale, inga engelska dumheter här inte. Riktigt bra, fast en femma skall man inte räkna hem. Jag sätter idag betyget innan flaskan är urdrucken till 3,13. Inga evigheter alltså.
Medan jag står här och häller upp aftonens tredje och sista öl, ESB, slår det mig plötsligen att de enda godkända festerna är när fruntimmer har fest, tjejträffar alltså. Dessa tankar frodas naturligtvis av det pågående Robinson med en bunte bikini-tanter i Söderhavet.

"Faen va kul vi har."
Så kommer en snubbe och följande utspinner sig:
"Äntligen en som kan hugga lite ved"

Jag noterar däremot att aftonens ESB lever upp till normalstandardölen. Ingen ny recension helt enkelt. Jag skall bara njuta tillsammans med lite grevé-ost.

Blanc heredad vegarte

2011-08-14T16:42:00.002+02:00

Jag fick en förfrågan om var man köper denna dryck. Kort och gott: jag vet inte. Enkel fråga, enkelt svar. Jag gjorde som alla andra goooglade och fann att det fanns kanske att köpa en röd variant, om den nu inte var slut. Lite oklart. Så kan det vara. På systemet kammade jag naturligtvis noll, det är det första stället man kollar. Kan man misstänka att detta inte är ett kvalitetsvin?

Depressionsanalys

2011-08-11T16:55:00.005+02:00

Egentligen vet jag inte om det finns något sådan, depressionsanalys alltså, kanske, vem vet? Idag känns det däremot som om allt vill gå åt hå streck e däremot. Jag kan konstatera att känslan har byggts upp under veckan inför en grand finale med tredagarsledighet. För någon vecka sedan brakade sängen ihop. Kanske inte helt oväntat med tanke på att nära Norrlands bästa IT-grabb ansåg att den hade gjort sitt redan för 10 år sedan och man snarare borde fira att den höll i 10 år - mot alla normala förväntningar. Men va eff streck än kunde den inte hållt 10 år till när den ändå var på ge? Hur var det han uttryckte det? "Hur kom du ens på tanken att montera ihop den sängen?" Bara femtusen för en ny!
Sedan i våras har jag kört med en bil som låter som ett tröskverk, för det är ju bara däcken, som den erfarne bilmekanikern uttryckte. Dessutom hade jag förmånen att bjuda Bettan på åktur runt halva Götaland enkom för att utföra lite näringsriktigt arbete för en gångs skull. Att hon överlevde den turen är obegripligt, även om det är ännu mer obegripligt av vi båda överlevde - i synnerhet när man av tvång lämnar bilen på verkstan idag, ja då får man vara lycklig. Det är jag med denna donna. "Donna" är förresten ett uttryck som jag knyckt från feministerna i en förort till Göteborg. Jag skall med nöje återkomma till detta fascinerande ord för kvinna, som visar sig stå för så mycket. Det blir vid ett annat tillfälle.
Sålunda noterade jag av en slump igår att däck som förväntades hålla året ut, var så blankslitna att corden och luften inne i framdäcken syntes, vilket gjorde att ett akutbesök på verkstan blev nödvändigt.
Bilgrabben ringer efter någon timma och frågar om jag är medveten om att bilens framdäck behöver ställas in korrekt. "Jag misstänkte det", svarade jag lite klentroget med tillägget "Vad kostar det?". Bara 850 hörde jag och svarade "ok". Efter en timma ringer bilgrabben och frågar om jag är medveten om att vänster hjullager fram är paj? "Jag misstänkte det", svarar jag och blev överlycklig för att jag hade rätt och inte den förra bilmeken. "Vad kostar dä?", säger jag i luren. "Ja du vet, du får jag dagens inställning gratis så det blir lite drygt tretusen". Hjärnan hamnade hos de fulla norskorna i Skagen. "Ja men, det fixar ni i morron va?" och får svaret "Ja du vet, du behöver ju inte betala en gång till för hjulinställningen".
Nu tömmer jag en flaska Bigfoot Ale. En ale från Sierra Nevada. Denna ale kallar de för Barleywine Style. Ruggigt stark med hela 9,6 % volymprocent. Lite mycket och det smakar faktiskt påträngande starkt, inte som den lätt pikanta spritsmaken hos Elephant-öl. Det tunga artilleriet lägger an och fyrar av en 33:a. Det är mer än tillräckligt. Herregud, Sierra Nevada brukar vara bättre än så här. Jag kanske håller på blir gammal, men denna öl är lite för mycket om man säger så. Alltså, den är inte dålig, men ...

Och så kom vi till aftonens nästa lilla provning. Jag faller för etiketten. Vem kommer att göra en sådan etikett i dessa dagar, när man skall sälja, sälja, sälja … Klapp, klapp i bakgrunden med the Queen ”Another One Bites the Dust”. OriginAle Darwinian IPA från Bryggeriet DjÆvlebryg. It is a killer. Visst är den god, men jag tyckte nog mest om att travestera Queen´s Killer Queen. Eftersom föregående öl var en knock out, smyger den här på ackompanjerad av Anne Linnet, min gamla favvo och lite senare Queen. Förresten kan jag nämna, att jag tillsammans med nära och kära samt den gamle vapendragen och Shakespear-kännaren var på Queen-musikal a long time a go. Det sitter i och gör att aftonens andra provning går i Queen-anda, ja förutom nämnda Darwinistiska inslag. Kan just undra om den ale kommer i darwinsistisk anda slå sig fram på ölmarknaden? Jag är ganska tveksam. Den skall definitivt drickas ganska kall, då får man fram en spännande sötma och de ale-mässiga bitonerna försvinner. Svep den jäkligt kall. Du har fått 3,5 i ett gratisbetyg. Fem poäng för etiketten!!! Denna öl är ägnad 200 års minnet av Charles Darwins födelse och 150 års-minnet av hans bok On the Origin of Species. Jag måste erkänna att jag inte läst den, men däremot har jag läst ett otal artiklar som hänvisar till denna käcka bok från 1859. Tänk Er att något som de ”flesta” forskare numera tänker sig hur arterna på jorden har utvecklats, kan skapa sådana konflikter. I somliga skolor i USA får man knappt nämna ordet evolution.
Intelligent designede Øl

Hvis du forstod
Hvis du forstod, skulle du förstå att jag ibland ägnar mig åt småbarnspåpp, man måste ju hänga med, tränga på i evolutionen, gilla rätt öl, rätt krog, rätt tjej (Bettan i mitt fall, här har evolutionen vunnit alla segrar), rätt jobb (finns bara när tid finnes), vara påppis och skvallra om rätt ting följer jag då evolutionen? Eller går jag under? Om sanningen skall fram, vill du ligga med mig då? Kanske var det som Darwin ansåg att var det rätta, men vad Eric Amarillo till sin klämkäcka låt vill mer än ha lite sex får jag faktiskt fundera över tillsammans med en ”Johannas Bästa” från Dugges Bryggeri. Jag har alltid varit njugg till Dugges produkter, trots besök på bryggeriet, och väldigt fin introduktion både till person, plats och julmys härom året. Dagens Johannas Bästa är ordentligt kyld. Tillsammans med Veronica Maggio vill jag stoppa världen och dra mig tillbaka till öknen i Namibia en söndagseftermiddag. Livet sken, vi mådde bra. Mycket vatten har runnit i Swakop sedan vi intog en underbar söndagsmiddag där. Det lustiga är att det efterrättsöl vi intog då påminner om Johannas Bästa. Hur kan det komma sig att aftonens Johanna är en mjuk och behaglig, om än lite spetsig, upplevelse, den där som föregår en mer spännande afton. Vid något tillfälle kanske man skall ta två med risk för att den ljuva stämningen förstörs. Dessvärre kommer jag inte ihåg vad den ölen hette, men så här såg den ut den trivselriktiga söndagseftermiddagen i Swakopmund bland panschisar och andra vitlingar med färgade som talade tyska som servitörer.

Labbås visit

2011-07-14T19:22:00.003+02:00

Så här dags återstår bara någon dag av min sommar-semester, den 14 juli, firar jag både Victoria och fransoserna med Nygårdas Blåbärs soda. Ett läskeblask, som Kalle A brukar säga.
Jag har inte kollat innehållsförteckningen innan jag skriver detta, för jag sitter i en liten stuga ute på landet och det ösregnar utanför stugknuten. I alla fall, jag har alltså druckit denna dryck idag för jag har varit törstig efter brunchen som bestod av thai-mat med salt som ingrediens. Under eftermiddagen har jag alltså sörplat i mig en stor flaska av denna dryck. Känslan av kemikalier och vatten var påtaglig. En sån dag!

Gå i barndom

2011-07-09T07:36:00.002+02:00

En gång i tiden var jag bekant med en kvasipsykolog, en kvinna som förstod sig på livet helt enkelt. Om man till exempel kunde ådra sig ett en käck händelse från förr, med förr menas här runt de tjugo. På den tiden, runt 1912 som jag tidigare berättat, var vin inte högsta standard. På topp fanns spännande viner som Villa Franca och Morbror David. Var man riktigt pååå, kunde en flaska Diamant slinka ned. Om jag då hängav mig åt ungdomens fröjder, ja då gick man i barndom, allt enligt den självutnämnda förståsigpålivet kvasipsykologen.
Således hängav jag mig åt ungdomens fröjder under gårdagskvällen. Semester och ett helsidesuppslag i lokalbladet, fick mig att inhandla en flaska Chateau Bonnet. Friska ungdomliga toner i en ytterst drickvänlig tappning. Chateau Bonnet har inte stått på mitt bord sedan 1912 som sagt och det visade sig vara en miss. Vilken härlig dricka för endast 89 kronor. Passade dessutom överraskande bra med aftonens semesterpizza.
Torsdagen den sjunde juli har lokalbladet, Göteborgs-Posten, ett heluppslag om vad man dricker som apéritif till sommarens tillställningar. Herr Grehn har gjort bra ifrån, kommit med en hel del bra dryckesförslag. Han har dessutom trivsamma kommentarer om olika infallsvinklar om dricka och partaj. Läs gärna den där om cocktailpartyt. Hans ölförslag väcker min beundran, men vem kommer att köpa Oppisgård Amarillo för 18,8 kr, Ocean India Pale Ale för 29,7 kr eller ½ Idjit en Imperial Porter för 39 kr? Mina senaste besök på systembolaget ger vid handen, åtminstone det närmaste och största, att de till allra största delen saluförde Sofiero, Arboga 7,2 och dylika k-medel. Men bäste herr Grehn stå på Dig! Bra artikel!

Sommar-konferens

2011-07-07T16:49:00.007+02:00

Sommar och sol
Vi gör som i fjol
Vi gör som det är tradition
Föroreningen unga vältränade män
sammanträder, avsmakar, för en diskussion
och då blir det sommarens enda motion.

Denna dikt skrev Arne "Sumpan" Bengtsson för nu rätt många år sedan. Det var den dikt han skrev till Bettan för att få åka med grabbarna söderut. Grabbarna, ett gäng vältränade yngre herrar, träffas på kusten en gång varje sommar. Där avnjutes vuxen- och barnmat allt efter tycke och smak. Dessutom behagar herrarna ha med sig diverse olika drycker att smacka på under den långa dryckesaftonen. För min egen del började aftonen redan dagen innan. Eller dagen innan, det var väl att ta i. Den började redan i början i veckan innan med att jag skulle inhandla årets vin till förrätten. En medelålders dam på Systembolaget kände sig tvingad att hjälpa mig med ett vin val. Det blev naturligtvis därefter. Du kan väl ta den här säger hon och pekar på samma flaska som förra året. Jahaja, svarar jag, varvid hon pekar på en flaska Churchill portvin, en halvflaska för 100 genetiskt svenska slantar. Det priset inkluderade en plastpåse, en påse som egentligen inte behövdes mer än att till att urskilja mig från A-lagarna utanför dörren. Hem for jag och veckan led, jag började ana oråd. Pensionsfruktspaj och portvin? Fungerar det verkligen? Till slut dristade jag mig att göra ett avsmak. Kräkningsnivån var inte långt borta.
Dagen därpå for jag till Systembolaget i en trakt nära mig och inhandlade förra årets söta Muscadet-vin för säkerhets skull. Väl kylt som förra året fungerade detta bra till årets pensionsfruktspaj, som tillsammans med kaffe, sött franskt Muscadet-vin inledde vår årgie exakt kl 15.00, som traditionen bjuder. Kl 15.30 var den 3 % blötare pajen konsumerad tillsammans med vinet. Till alla läsare vill jag uppmana er att gör er efterrättspaj 3 % fuktigare än normalt, i synnerhet om den skall smaka pensionsfrukt. Fy för satan va go den blev. Elektronik-kungen kan mer än bara lägga en elkabel, det är alldeles säkert.
Nu var det fritt fram för supandet. Här skulle inte sparas några krafter alls på detta tilltag. Själv hade jag lagrat upp med idel ädel sommarlätta drycker. Där fanns en ESB, som värden helt frankt avvisade som bland det sämre man dricka, oavsett årstid, Boston Lager ett sex-pack och ett sex-pack Brooklyn Lager. På toppen av detta fanns där tvenne vete-öl av tyskt ursprung.

Den första veteölen var av mörkare sort och smakade lite unket. Den andra var en ljus frisk historia som glatt rann ned för strupen. Efter en promenad för att kontrollera att grannarna grillade, båtarna låg rätt på plats i hamnen, badstranden var putsad, men ffa för att grannarna skulle hinna bli avundsjuka och komma och fråga om de fick vara med. De kunde ju bistå med grillad angtrekåååt. Nä vi är en sluten förening, som ogärna bjuder kreti och pleti av låg rang. Sagt och gjort, vi gick över på huvudrätten. För min del blev det en utsökt sillinläggningen med potatis. Ett par goda Boston Lager, 33:or, och en avslutande Brooklyn Lager. Tyvärr visade sig Brooklyn Lager inte fungera särskilt väl. Jag lämnade fem flaskor till värden som han fick hantera på värdigt sätt vid något lämpligt tillfälle.

Sommar och sol
var det inte så att även göken gol
strax efter att vi gick i mol.

Jacobsen

2011-06-26T09:13:00.003+02:00

Så blev det midsommardag. Det mesta man kan säga om den var väl den kalla vinden. Annars var det en bra dag. Jag intog en Jacobsen Saaz Blonde för det facila priset av 85 restaurant-kronor. Maten bestod av grillad lax. Riktigt bra! Men nu var det alltså ölen det hela gällde. 85:- för 75 cl öl innehållande 7,1 % alkohol, mja de flesta syltor skulle nog pressa ut några kronor till för en sån flaska. Den besökta restauranten har knappast öl som sitt huvudintresse, men man kan få lite vin till maten om så önskas, men jag misstänker att de flesta dricker vatten. Det gjorde i varje de flesta till den sena midsommardagslunchen.
Kornmalt, glukossirap, humle, fjällekvanne-extrakt och vatten får jag väl utgå ifrån, även om det inte stod upptaget i innehållsförteckningen. Smaken på denna öl var inte dålig, garanterat över en 3:a i betyg, men lite underlig ändå. Enligt etiketten bryggd enligt Belgiska traditioner. Bryggandet sker däremot hos Carlsberg i Köpenhamn.
Häromdagen hörde jag en lätt hysterisk hälsotant på radion ondgöra sig över innehållet av glukossirap i Emsedoooonalds produkter, måhända menade hon också Bürger Könichs dito. De skulle innehålla glukossirap och göra konsumenten beroende av hamburgare i det fallet. Så vad är nu glukossirap, är tanken att jag skall bli beroende av Jacobsen Saaz Blonde? Wikipedia förtäljer följande:

"Glukossirap kan tillverkas genom att man blandar majsstärkelse med propylenoxid och fosforoxiklorid. En kemisk reaktion inträffar och saltsyra och fosforsyra bildas samtidigt som stärkelsen i majsen kloreras. Om den färdiga blandningen skall få en ljus färg behandlas den med svavelsyra. Blandningen snabbtorkas sedan till ett pulver och används till exempel i frukostyoghurt, fiskgratäng eller salladsdressing."

Vem minns inte de tyska renhetslagarna från skiftet 1400/1500-tal? Tänk om man kunde hålla fast vid dem.

Och sen undrar man ju dessutom över Fjällkvanne. Även här konsulteras Wikipedia:

"Fjällkvanne (subsp. archangelica) - den känns igen på att dess blomskaft är ungefär lika långa som svepebladen. Fjällkvanne växer i Nordens fjälltrakter och blommar en månad senare än strandkvanne, mellan juli och augusti. Den är ganska vanlig och påträffas vid våt, rikare sand- och torvmark exempelvis bäckkanter, kallkällor, videsnår, rasbranter, ängar och älvstränder. Finns även som odlad som senare blivit förvildad. Fjällkvannen blir mellan 50 och 100 centimeter hög, stjälken är upptill oftast kal. Den har blad med grovsågade småblad som har nedlöpande bas. Blomflockarna är klotformiga och grönaktiga, då de blommar mellan juli och augusti, med 20 till 40 kala strålar."

Och vad var nu extrakt för något. Den bekväme återvänder till Wikipedia:

"Med ett extrakt menas ofta ett koncentrerat utdrag där lösningsmedlet delvis avlägsnats efter extrahering."

Det är söndag den 26 juni och jag lever.

Midsommar och alkohol

2011-06-25T09:52:00.002+02:00

Som vanligt alltså. Först lite arbete, vars insats bestod i att ta sig dit, näppeligen inget mer. Retade dock gallfeber på en kollega med lite käck statistik. Bara en Wunderbaum kunde göra dagens arbetsinsats roligare. Själva hade jag sedvanlig dageneftertillstånd. Dagen innan blev till att dricka alkohol - igen.
Den totala mängden öl, jag vill bara nämna det först, blev två helflaskor och så fick jag smutta på min bästas ena öl. Tungt alltså.
Aftonen inleddes med en Nils Oscar Hop Yard 330 ml med hela 7,3 volymprocent. Inte nog med detta, futtiga 25,4 kronor kännetecknade förutom den fantastiska smaken, detta öl. Vilken totalupplevelse! Underbart god! Verkligen något utöver det vanliga. En fredag efter jobbet, lugn ro, något lämpligt att äta och två flaskor av detta öl och helgen är räddad utan knappt ha inletts. Rekommenderas alltså! Däremot skall man vara försiktig med valet av mat. Denna öl kombinerades med gubbröra, en variant som var utsökt, men som inte riktigt passade med ölen. Maten borde ha varit saltare för att fungera ihop med denna öl.
Som avslutning blev det Jämtlands Pilgrim, återigen en utmärkt öl, som närmar sig drygt en fyra i betyg, men som inte heller den passade med gubbröran.
Som gammal gubbe börjar jag bli lite rörig, därför passar på att hälsa hela min läsarskara (2-3 personer över hela världen) den bästa midsommar ni nu kan få!!

En fyllehelg - igen

2011-06-12T20:37:00.004+02:00

Äntligen söndagkväll! Skakningarna, ryckningarna och huvudvärken börjar ge med sig. Fylleslaget började redan strax efter jobbet om fredagen, redan framåt 17-tiden. Man beger sig för en hederlig afterwork i stadens centrum. Dagens tema var, förutom öldrickande och allmän skränighet, grovt skvaller. Öldrickandet var det ingen större konst att leva upp till. Sommaren är ju här och då dricker man gärna en veteöl. Således inleddes aftonen med en veteöl från Ocean-bryggeriet. På kranskylten kunde man skåda en avbildning av hallon. Öl smaksatt med hallon alltså - trodde jag. Bartendern påstod vid fråga om detta alltså att det var veteöl. Off we go, som turken säger. Veteöl, förvisso har jag inte druckit särskilt mycket av den varan senaste året, men vad var det här. Kära Ocean-bryggeri, ni brygger en av de godaste stout man kan tänka sig. Denna dryck vars exakta namn jag naturligtvis söp bort redan på fredagkvällen, vad var detta? Mitt första intryck var vattenskada, varför jag frågade bartendern om det inte var fel på ölen. Nej, den skall smaka så. Alltså sista gången jag dricker den. En blandning mellan vattensmak och något fruktigt - trots bartenderns nekande - lite hallonsmak med en kropp som nog kunde ge oss en upplevelse. Huvaligen!
Nummer två blev åter en öl från Ocean-bryggeriet. Jag har ett visst intresse av i första hand svenskt öl, de är av ganska hög kvalitet och sortimentet är bra. Man kan få en fin variation så tillsammans med en alldeles utsökt räkmacka, fick det bli en ale kallad Ebbon. Inte överdrivet märkvärdig, bra svensk tradition i smaken med en tät mjuk upplevelse. Efter bärs på krogen är dyr, dricker man bara en, jag skulle gärna velat ha ett par till för att tillgodogöra mig smaken bättre.
Som efterrätt blev det en ESB, hederlig engelsk ale av bra kvalitet. Man vet vad det smakar.
Räkmackan är mycket bättre än himmelsrestaurantens. Jag vill bara säga det.

En tisdag för drycker

2011-06-07T19:00:00.002+02:00

Idag kändes det helt rätt att dricka öl. Det var länge sedan jag var på sådant humör. Dagens kändes som porter. Diskuterade dryck och mat med Bettan och fick de mest häpnadsväckande informationer. Vad tycks om kombinationen sött efterrättsvin och grillat nötkött?? Nu har jag aldrig testat denna kombination så jag kanske inte skall gasta allt för mycket, men ändå... Prövade ju rosévin och rostbiff härom veckan med känt resultat. Katastrof, men även sött efterrättsvin och grillat nötkött låter också som en katastrof. Jag ondgjorde mig naturligtvis över Bettan och hennes kompis Bettans tilltag. Firar detta med trenne öl.
Aftonen provning stördes av ett försök att avlyssna en Phylloscopus throcoloides i grannstadsdelen, men det sket sig som bonnapöjka plägar säga. Därför firar jag inte utan har nu istället en seriös öltest.
Nummer ett blev en hederlig uppvärmning i form av 33:a Spitfire. Som vanligt helt ok och kunde gott följts av fler. Smakar som alltid och det är bra, man vet man köper.
Nummer två blev Black Isle Organic eller om den nu heter Yellow hammer. Kul om den heter Yellow hammer. Översatt till svenska betyder det gulsparv, Emberiza citrinella, en i Sverige relativt vanlig fältsparv, som dessvärre är utsatt för jordbrukets förändringar. Ölet är lite blaskigare gulsparven berömda sång, ni vet den där den sjunger ett, två, tre, fyra, fem, sex, sjuuuuuuuu. Alla naturamatörer känner ju den ramsan. Däremot är det ingen större mening att lära sig känna igen smaken av ölen med samma namn. Att en öl är ekologisk är nog sannolikt bra i någon mening, men om smaken inte hänge med riktigt blir den nog inte långvarig på Systembolaget dessvärre. Känns tam, men ändå ale, jålmig utan en behaglig arom. Ointressant helt enkelt.

Impa, take away och lite vin

2011-06-03T11:39:00.003+02:00

Sistlidna helg var ju löningshelg. Afterwork brukar vara standard, men det har blivit lite si och så med det på senaste tiden. Orkeslöshet, ointresse och eventuellt brist på cash en annan orsak, då blir det som det blir. Fast den helgen skulle slås på stort.
Min lilla gäst skulle få välja. Valet stod mellan vitt vin och skaldjursbuffé eller trerätters take away med därtill hörande viner. Valet föll på det sistnämnda. Det var bra för mig för det blev kanske en hundring eller så billigare. Kostnad ca 900 hårt beskattade lågavlönade Schwedische kronen.
Till en förrätt av räk- och kräfttartar med tillhörande sallad i en vinegrätt, dracks ett utomdordentligt Chardonay-vin, vilket visade sig vara en riktigt, riktigt bra kombination. Huvudrätten skulle värmas och bestod av rostbiffsbiff, potatis, vinsås mm mm. Till detta rekommenderades vi ett rosévin. Premiär för mig blev rosévinet. Vilket vidrigt blask!! Förvisso rekommenderat som lämpligt till maten, men ack ... Det är sista gången jag dricker rosé. Efterrätten var en märklig historia. Något som såg ut som morotskivor, fast rödaktiga, och smakade äpple för det var det visst. Till detta något som kallades färskostcreme och över ströddes en krossade nötter. Efterrätten sköljdes ned med sött italienskt. Riktigt bra!
Så kan det gå när man låter andra bestämma. Man måste ju skylla det taffliga rosévinet på någon - eller?

Rött vin i all ära

2011-05-24T20:30:00.001+02:00

Rött vin i all ära. Gudars dryck, höjd till skyarna. Underbart! Diverse sådana epitet sprids lätt när vi talar om rödvin. Min konsumtion av rödvin det senaste ett eller två åren har varit mycket begränsad. Den senaste veckan har jag druckit fina grejer från beställningssortimentet. Fått ett antal femstjärniga betyg och visst, visst har de varit bra, men ändå...
Jag vet inte om rödvin riktigt är min grej egentligen. Nog är vita viner roligare, nog är också goda öl också bättre. En bra kraftfull lager eller en vettig ale, mhm ja visst kan det också vara gudars dryck. Eller?, som Bettan plägar säga.
Fast jag föredrar goda vita viner, det gör jag nog.
I matlagningen är däremot rött vin oslagbart. Till helgen skall jag både använda rödvin och whisky i maten - samtidigt.
Ha det så gott!

Rötjut

2011-05-18T20:50:00.002+02:00

Det värsta ord som släkten känner till är rubrikordet rötjut. Det var länge sedan jag drack rödvin. Det har inte blivit av, delvis för att jag inte är jätteförtjust i rött vin, delvis för vitt vin genomsnittligen är godare och vissa öl är godare i allmänhet. Åtminstone inbillar jag mig detta.
Aftonens test blev ett litet glas Piaso, ett rött från Italien. Jag har ingen aning från vilken del av Italien detta vin kommer från. Av etiketten framgår inte ens var i Italien det kommer från. Detta kan man säkert ta fram, men är det viktigt? Jag är inte riktigt säker. Sydafrikanskt vin har ju en lite annan doft, en annan klarhet i smaken, en annan enkelhet, som ger ett mer drickbart vin som jag normalt tycker har en mer direkthet i smaken. Piaso kräver en del, går alldeles utmärkt att dricka utan mat. Det klarar inte alla rödvin som bekant. Det passar sannolikt till det mesta i köttväg, både den grillade entrecotén och den utsökta oxfilén.
Vi skall väl inte glömma rödvinstanter som träffas utanför jobbet en torsdagskväll och diskuterar det senaste alstret, Camilla Läckberg vem annars.
Rekommenderas!

Det skall vi fira

2011-05-15T11:48:00.002+02:00

Hej och åhå, idag är den 15 maj. Det är bra! En söndag, det är bra för i fredags var det alltså den 13:e. Otursdag förstås. Datorn la av. Stora pengar men under lördagen löstes de problemen enkelt utan att det kostade mer än 69 öre. Bra va! Således passerade jag i nästan samma stund Mullsjö och där finns ett litet lägenhetssystem så jag ilade in och köpte trenne förpackningar öl, tre olika för att fira under kvällen vid hemkomst. Mycket trevlig dam i butiken hälsade välkommen och var allmänt service- och vänlighetsinriktad. Bonnalandet kan ha sina fördelar. Men som sagt idag är den 15:e och jag sitter och sippar på en 33 cl Caffredo Latte Capppucino enbart för att testa. Tyskt. Förpackningen har ett finurligt sugrör. Undrar hur mycket utvecklingskostnaderna är för detta? Så får man träna sin tyska, bra eftersom språket numera finns i släkten. Men dricka detta en gång till? Nä så törstig är jag inte. Det smakade Abel B:s avföring eller nåt ditåt.
Så var det där med firandet då ja. Inhandlade som jag nämnde två flaskor öl och en burk dito. Antingen har något hänt i hjärnan, mest troligt, eller också har smakkvalitet på tjeckiska, engelska och svenska bryggerier sjunkit dramatiskt sista tiden. Fadd och ointressant är väl bara förnamnet på gårdagen tre öl, Mariestads Old Ox, Fuller´s India Pale Ale och Baron Trenck.

Nu avslutar jag inlägget med att meddela att två tredjedelar av Cappucinon hälldes ut.

Grey

2011-05-12T20:50:00.000+02:00

Numera finns det både Earl Grey och Lady Grey. Detta hade jag ingen aning om tills härom veckan. Vitvinsspecialisten introducerade detta te en afton. Det är ett te som är mjukt och behagligt till skillnad mot Earl Grey som är lite tuffare. Jag föll genast för denna te-sort. Rekommenderas. Hos ICA-sniken runt hörnet kunde jag bara hitta ett paket om några hekto te i lösvikt. Jag hade hoppas på pås-te för det är lite enklare att handskas med.
Mjukt och behagligt aftonte. Mhm.

Allan, Eddie och herr M gjorde kvällen

2011-05-10T16:05:00.004+02:00

Nä, jag har inte glömt av att skriva. Numera låtsas jag ha väsentligt viktigare saker för mig än att förmedla varje liten pava som sköljer min strupe. Numera skådar man ju allt djupare i plånboken bland slantarna, klaga hos chefen har jag gjort många gånger och lyckats ytterligt marginellt. Men till nyheterna på den fronten har jag för första gången på nästan 7-8 år seriöst deltagit i ett lönesamtal. Vad gav det tror ni? Jo, jag fick veta att man under några gånger i april skall diskutera sin lön med chefen. Några siffror kom aldrig upp. Och?
Ock, Ock, i fredags satte jag och mina seriösa träningskompisar sprätt på en del pengar istället. Roffes allra bästa polare här i världen släpade med sig en liter Macallan av någon allra extravagant sort, som i likhet med Royal Lochnagar special edition, inte angav någon ålder på whiskyn. Trissst, sånt är ju alltid kul att lättskryta med. Dock, jag skall avfärda denna whisky per omgående. Ta ett glas eller kanske två, den var helt något alldeles sjusärdeles extra. Goa fina aromer med lite vanilj. Mumma!!! Sen visade sig att det fanns lite Lochnagar och Glenmoraigne kvar. Eftersom jag hade varit i lite seriöst arbete denna dag och för en gångs skull alltså stigit upp i tid, föll det sig inte bättre än att jag somnade några futtiga sekunder. Träningskompisarna tog då några raska tag i flaskorna och tömde dem. Där stod jag lite snopen, men överlycklig dagen efter, eftersom jag har en tendens att bli lite bakis av whisky. Bra pöjka!
Till herr M:s förtjänst hörde aftonens potatisgratäng. Jag minns ett år i början av förra seklet när jag åt en lika god, jag tror att det var 1912, sent i maj det året. Han har alltså gjort en blunder den gode herr M, det skulle ju kunna bli så att han tvingas upprepa med potatisgratäng och Landsort Lager. Det har han nog inte tänkt på. En höjdare var det i alla fall!
Landsorts lager, Åbro Sigill, Bedarö Bitter, isländska Lava, diverse tjecker och det blev en helkväll. Lite udda och utanför får väl ändå Åbro Sigill sägas vara, men som en starter - tja ok. Till all denna goda öl avlyssnades några fina epos av självaste herr Eddie Medusa. Mannen kom från mina gamla hemtrakter och jobbade bara något kvarter från min skola. Han var, så att säga, värdsberömd redan då. Några käcka låtar med Roffe Wickström blev det också förstås. Vår husartist.
Kvällen avslutades sent om sider med en konsert av Phoenicurus Ochruros som satt på granntomten kl 03.00 och underhöll förbipasserande. Tomtkryss nr 76.
Till sist kan jag meddela Er, som är lagda åt lite skvaller att Bettan inte var med, liksom inte någon annan tant heller. Detta är en träff för yngre manliga vältränade herrar i sin bästa år. Jag informerade dock senare Bettan om den märklige Eddie Medusa och hans texter. Möttes av ett hånskratt! Han var ingen nyhet, hon kände väl till honom. En sån nit för mig som älskar skvaller.

Nä, jag har inte slutat

2011-04-23T17:34:00.002+02:00

Det är bara så att det har varit mycket att göra på sistone. Väldigt mycket. Arbetsberget framför mig har också vuxit över alla gränser. Därför har jag varit väldigt tvehågsen när det gäller att skriva om mina senaste dryckeserfarenheter.
Det har emellertid hänt väsentligheter på sistone, som kanske kan vara intressanta att delge andra. Dessvärre upptäcker jag som vanligt, att när jag upptäcker något, har alla andra redan varit på gggg... länge. Sannolikt så också idag.
Träffade alltså fröken H häromveckan. Lilla damen skulle blåsa ut det enda lilla ljuset på födelsedagstårtan, men det var inte riktigt hennes grej. Hon blev helt fascinerad av ljuset och försökte naturligtvis att ta i lågan. Mamma ryckte till undsättningen och allt förlöpte väl. Men söt är hon i alla fall lilla damen! Fröken H är verkligen damen som vet att ta vara på mittpositionen i ett sällskap. Hon är bara självklar.
Pappa H hade bunkrat inför min vistelse och under ett par kvällar delade vi på Slottkällans produkter. Överlag bra grejer. Goda lagom öl helt enkelt.

Påskhelgen har bjudit på möjligheter att avsmaka TT med 4,5 % alkoholhalt. Rätt ointressant öl faktiskt. Falcon Eksport likaså, drickbar förvisso, men inte helgkväll. Jag blev dessutom bjuden på en Gambrinus. Visst, den är bra och framför allt rekommenderas den som vanligt till "nybörjare". Känndes lite fadd, men jag börjar bli gammal och kräver kanske mer.

Däremot har jag för första gången i mitt liv köpt vin från beställningssortimentet på systemet. Nu en vecka efter leveransen, kan jag notera att det var en succé. Att det blev det kan jag väl tacka en vinrecension i Dagens Industri. Man hade låtit testa beställningssortimentets viner. Man hade således vaskat fram ett antal femstjärniga röda och vita viner. Jag fastnade för tvenne Sydafrikanska och beställde således dessa.
Först till prövning blev en flaska Lyngrove för det facila priset av 66 hårda knegarslantar. Om någon hade sagt tvåhundra för en sådan flaska hade jag inte blivit förvånad. Riktigt, riktigt bra. Fyllig, mjuk behaglig, bara alldeles lagom. Kan ju nästan påminna om en beskrivning av Bettan. Nu är emellertid Bettan inte särskilt fyllig, men mjuk och behaglig långt utöver det vanliga. En riktig kvinna! Lyngrove alltså!
Vad säger man då om Viognier, den andra sorten, jo det är den man bjuder henne på. Viognier är nämligen bara ännu bättre. Lite fylligare bara.
Behåll priset, säg inget till någon annan, så vi får behålla dem för oss själva. Underbar dryck!!!!

På kammaren

2011-04-07T18:23:00.007+02:00

Ja då sitter man här på kammaren och sucktar. Sucktar man efter nektar - inte bara Bettan - är lösningen inte långt borta när det gäller ett så enkelt problem.
Eftersom jag skall vara långledig, det där med ledig och ledig det kan ju alltid diskuteras, så inleds naturligtvis helgen med lite avslappningsmedel.
Så inleder en sann alkoholist sin blogg. Hade jag varit som min bara liiiiite smartare "granne", fitnesstjejen, hade jag börjat med att gnälla över taskigt dåliga föräldrar, korkat inkompetenta poliser, samhället, bristen på ungdomsgårdar och annat finnigt. Finnar står nu inte för den gruppen människor som vuxit upp i Finland och rätteligen skall kallas Finländare, utan om annat omoget.
Åter till verkligheten, en flaska innehållande 25 cl Ambar, ett spanskt öl om 4,5 %. Var har spanjoren gömt den här ölen genom åren? Stillsam undran. Den var faktiskt riktigt bra för att vara ett Medelhavsblask. Som alltid skryter man på etiketten om sin 111-åriga historia och den harmoniska smaken och den unika bitterheten hos denna öl. Någon bitter är det knappast. Det finns många öl som är blaskigare. Kan väl drickas för den som känner för det. Systemet skulle kunna ha den i sortimentet.
Min barndomsvän "Tre vitsar om dagen" brukade dra ett underlivsskämt som inte återges här, men nu när jag sitter med aftonens andra öl, en 33 cl:s burk bocköl av märket Bagge, kan jag inte låta bli att undra var han håller hus nuförtiden. Undrar om han fortfarande drar tre vitsar om dagen? Bockölet Bagge ger inte valuta för pengarna. Ett blasköl bryggt på svenska kvalitetsråvaror. Upprepa inte min dumhet och dricka denna dryck. Ett användningsområde, slår det mig, kanske finns, eftersitsen. Ni vet när man törstig framåt 3-4 tiden på natten när nästan vad som helst slinker ner.
Vart skall den här provtagningen ta vägen, den som började så bra??
Ja, man kan verkligen undra vart ölprovning skall ta vägen. Men jag har lösningen på problemet. Varje svenskt bryggeri som tänker sälja öl offentligt skickar ett flak till mina vänner whisky-gubbarna och mig. Vi står för en genomsnittlig svensk åsikt om öl. Där finns folk älskar imperial stout, andra som sörplar strandöl så fort de ser en. Alltså representerar vi ett snitt av svenska dryckesvanor. Tänk vad mycket marknadsföringspengar ni skulle bespara er. Hänvisa bara till vårt test så vet folk vad som gäller. Då skulle till exempel Three Hearts Green Eko Lager inte nå marknaden. Vilket blask! Bara för att det är ekologiskt, vilket sannolikt enbart skulle glädja vitvinsspecialisten, behöver man ju inte till varje pris sälja detta. På spelaren hörs Bachs violinsonater, men det är knappt att man blir på gott humör ens av det som normalt sprider sådant välmående.
Vad är bra och vad är dåligt? Det är bra på en provning att ha med en öl som man känner och som man kan värdera de andra utifrån. Tycker jag är väl bäst att tillägga i min brist kunskap, men jag brukar göra så och vanligtvis brukar jag lägga in den ölen sist. Således har jag nu kommit till kvällens jämförelseobjekt, en Gambrinus från slutet av 2010. Till och med den här bleknar en aning jämfört med Ambar, som aftonen inleddes med. Det kunde man inte ana en stormig afton som denna.

Resa bort men ändå hemma

2011-04-06T21:50:00.002+02:00

Fortsättningen av helgen blev en liten intressant utflykt till rikets tredje stad. Dels var tanken till samaktiviteter som också blev av med lyckat resultat, men både före och efter fanns väl en förhoppning om att intaga bers, som man säger i Karlskoga, med sydligt inslag. Någon sådan fanns inte att uppbåda under vår snabbvisit. Det blev väl alltså ganska som att vara hemma, vissa typer av ölsyltor finns både i rikets andra och tredje stad. Givetvis finns samma kedja på diverse andra ställen. Maten var ju däremot typisk skånsk, hamburgare med klyftpotatis. På klagosidan kan noteras att det vita chardonnay-vinet kanske var ett par grader för kallt.

Kompromisslöst

2011-04-02T09:53:00.002+02:00

Fredagens afterwork spenderades i källartemplet, centralt i staden återfinns 3 små rum, och man blev fägnad de mest udda ölsorter. Där fanns vid baren ett anslag i form av ett rött varningsmärke à la trafikmärke. Här upplystes man om att stor stark, Carlsberg, Heineken, Spendrups och några märken till inte salufördes. Mycket glädje bara av detta skäl.
Aftonen bestod alltså bara av udda kvalitetsöl. En flaska belgiskt öl inhandlades av sällskapets entreprenör för den facila summan av 150 riksdaler. Avsmakning laget runt, i mitt fall endast koll av doften. Den var djup och kraftfull. De andra nickade instämmande om smaken så den var väl god kan jag tro. Själv drack jag ett par dubbelbock. Bra öl kort och gott! Bettan sörplade på körsbärsöl och även den var en höjdare.
Matmenyn var sparsmakad. Det vill säga hamburgare och lite annan typisk pubmat. Inget märkvärdigt, här är det öl som gäller, för detta är ett öltempel. Leta dig gärna dit om du vill dricka udda öl av god kvalitet i en udda miljö. Miljön ja, standard brukar ju vara något engelskinspirerat. Här pratar vi blommiga mattor på väggarna, tarvliga ljusdekorationer och jazz, jazz åter jazz i högtalarna.
Vill jag ha något utöver det vanliga går jag dit igen.

Nu när jag läser igenom, kunde man tro att jag är anställd som reklamskrivare, men icke.

ÄNTLIGEN!!!!

2011-03-26T17:35:00.004+01:00

Sitter vid min dator och sippar på det andra glaset äkta Göteborgsvatten. Jag har spolat ordentligt innan jag tappade upp dem. I alla fall smakar det relativt gott, men kan ju bero på att jag varit på staden och träffat trenne flickor och lunchat ihop med dem.
Hemma framför datorn sätter jag nästan vattnet i vrångstrupen. Vad skriver karln, har han tappat huvudet fullständigt?? Nu talar jag om dagens nummer av Två Dagar, lördagsbilagan till Göteborgsposten. I Thomas Grens vinkrönika noteras följande:

"Tillåt en normalt ganska grinig skeptiker av Systembolagets servicenivå, att imponeras av den här järnkollen av fuskande importörer/producenter. Här står man verkligen på konsumentens sida."

Längre ner läser jag:

"Vilka på ICA skulle analysera boxar och garantera att kunderna får schysst vin med sig hem? Samma gubbar som bytte bäst-före-datum på de gamla köttfärspaketen?"

Äntligen någon som öppet i Sverige vågar påstå att Systembolaget faktiskt har en mycket berättigad roll i det svenska samhället, förutom den som staten trycker på. Ja menar den roll att man skall kontrollera människors alkoholintag. Folk i allmänhet borde äntligen begripa att Systemet sorterar ut den värsta dyngan från den internationella marknaden där skräpvin och dito öl finns i massor. Åk över till Danmark och kolla får ni se! Därmed inte sagt att det inte finns bra vin och öl i Danmark, men då måste man vara lite mer intresserad än folk i allmänhet normalt är för att få bra grejer.
Dessutom har ju privatiseringar i Sverige genom så kallad konkurrens snarare lett till högre priser än lägre.

Söndagseftermiddag

2011-03-20T17:04:00.003+01:00

Änteligen börjar huvud och kropp fungera igen. Var på stan och festade loss på födelsedagskalas i torsdags. Allt ägde rum å stadens högst belägna restaurant. Det var ju inte bara vi där, diverse löst folk från till exempel en skrävlande direktör, som verkligen talade för den underlydande personalen att han är direktör till en blondin, som nog hade förfriskat sig lite mycket, men som ändå visste att skälla ut servitrisen efter noter.
Ni vet hur det går till på finkrogen? Först får man en meny med priser som man storknar över och med menyn anländer garanterat frågan om man vill ha något att dricka innan. Ä, det var ju fest och eftersom jag stod för notan såå... Inkommer strax en Smokey Martini. Jag noterar att det finns någon form av martini och Laphroaig i blandningen. Whisky och martini? Jag måååste bara pröva! Och jag som gillar whisky så går man och beställer denna dryckesblandning. Jag har gjort mängder av drinkar à la Smokey Martini, men jag skulle aldrig komma på tanken att saluföra dem. Krogen på 23:e våningen borde nog inte heller göra det.
Till maten intogs en flaska österrikiskt riesling vars namn jag inte säkert kommer ihåg, men sannolikt var det en Domaene Gobbelsburg för det facila priset av 99 kronor på Systembolag. Höghöjdsrestauranten tar endast 450 kronor. "Jag är lurad", sjöngs det visst i visan. Det var i alla fall väldigt gott. Passade superbt bra till maten. Märkligt nog fungerade vinet också bra vid såväl rumstemperatur som välkylt. Dagen efter var jag bakfull så till den milda grad, inte efterrusig av alkohol utan av huvudvärk. Normal i kropp och huvudet blev efter ha sovit bort halva söndagen.

Ångestladdad inriktning

2011-03-18T20:59:00.004+01:00

trodde ni kanske, men i alla fall åter i arbete och åter från några dagars halsfluss eller nåt vad det nu var som satt i halsen. Sjukdom alltså, men sen har det alltså varit så att jag legat lite lågt på dryckesfronten.
För två veckor sedan försökte jag åter charma en tant och inhandlade en flaska gueuze och en flaska lambic. Den senare i form av körsbärsöl. Vad den första egentligen hette lärde jag mig aldrig. Käck som man skall vara ihop med vackra tanter, började jag med den mycket välkylda körsbärsölen. De är ju inte särskilt stora, 25 cl eller något liknande, så blir det i bästa fall 12,5 cl var. Nu har jag upptäckt att just 12,5 cl öl vid provning är perfekt. Åtminstone ett sätt att förebygga alkoholism. Det allra värsta var emellertid att tanten tyckte om den ölen. Alla kända öldrickare i vänskapskretsen skulle inte ens vilja ta i flaskan med tång. Körsbärsöl att du inte skäms! Men vet ni vad, jag kan mycket väl tänka mig ta en hel flaska körsbärsöl någon gång per år, och det är mer än vad man kan säga om många öl, i synnerhet ett antal belgiska öl som i flera fall är kraftigt övervärderade. Till och med en kenyansk(?) bananöl kan vara bättre. Den där flaskan gueuze var lite rolig, första gången om man säger så. Jag tyckte att den smakade lite som en veteöl, men med en lite mer dämpad smak av citrus. Det skall man säkert inte tycka, man skall nog ha åsikter det fantastiska tillverkningssättet med dess utstuderade tillvägagångssätt enligt gamla goda anor. Ett ursprungsöl som bara skall vara bra om man säger så.
Tanten överlevde, men inte jag för senare i veckan blev jag alltså sjuk. Eftersom läget är sådant jag inte har tid med sjukdom, varken hemma eller på jobbet, blev jag lite sur så på vägen hem för att sjukskriva mig inhandlades tvenne flaskor öl av någon obskyr sort. Sjuk blev jag ändå och under den sjukskrivna helgen bestämde jag för att sluta att testa öl. Möjligen skulle jag kunna tänka mig ta en Gambrinus vid något lämpligt tillfälle, inte mer.
Så ligger man där på divanen söndag eftermiddag och lyssnar på en radiodokumentär om öl. Närke kulturbryggeri, bryggeriet med anor från allra första början, blev höjt till stjärnstatus. Deras porter är förbaskat god. Således ändrades återigen framtida inriktning avseende öldrickandet. Nu kan jag också tänka mig att ta en Oceanporter från vårt eget bryggeri här i Götet, som far plägade säga, eller något från kulturens hjärta, kulturbryggeriet i Närke. Fast en vanlig hederlig Carnegie Porter skadar väl ändå inte!

Länge sen

2011-03-09T20:12:00.003+01:00

Ja, det är länge sedan jag besökte barndomsmarker. Således blev det ett besök för att inspektera förfädernas gravar. Gravöl alltså? Knappast. Vintern har varit kall. Kylan har verkligen spridit sig. Ända in på husknuten. Till och med min kära Bettan känner av kylan, arbetslös nä kanske värre än så. Jag hoppas hon klarar sig bland de oändiga blindskären i Kvarken, Bottenviken och till och med skärgårdsvikarna här i Bohusläns sydligare nejder.
Vad har nu detta med dryck att göra? Intet! Snarare är det en inledning till att jag har prövat tvenne sorter öl. Öl, det kan man ifrågasätta! Den andra flaskan för kvällen blev en flaska Oud Beersel eller möjligen Oude Geuze Vieille. Flaska nummer två delades mellan två smakade f-an.
Flaska nummer ett blev Timmermans Kriek. Det kvinnliga sällskapet tyckte den var ok. Genom en rundfråga på jobbet fick jag detta konfirmerat.
För min egen del gick två klunkar Timmermans Kriek ned men en geuse, näae blev betyget. Skall detta tolkas som 1,9. Ja, naturligtvis. Så full är jag inte.

Angenäm styrka och smak

2011-02-28T18:23:00.002+01:00

Ni känner väl igen denna rubrik? Jag hoppas ni, som jag, associerar till sommar, sol, härlig vind och Evert Taubes musik. Jag är uppvuxen med Evert Taubes musik. I mitt föräldrahem spelades knappast någon musik alls, möjligen religiöst färgad musik som predikarsånger (tror jag det heter), men i skolan hade en så omusikalisk individ som jag en lärare som hade gett sig den på att sprida en kulturgärning genom att låta oss pränta ner Taubes texter och sedan sjunga igenom. Då urkorkat och tråkigt. Idag en fantastisk kulturgärning. Jag älskar Evert Taube idag. Bäste lärare, jag minns inte ditt namn idag, men vem än du var eller möjligen är, jag vet inte om du fortfarande lever, jag hoppas det, så vill jag härmed framföra mitt allra varmaste tack. Detta tack framförs härmed av en dina mest musikaliskt korkade elever där BC, det hette så på den tiden, nog fick betraktas som ett högt betyg.
Evert Taubes musik var det alltså. Det var väl så att texten på ett ställe i Calle Schewens vals gick så här

Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med Kron
till angenäm styrka och smak

Jag blev lite överraskad när jag häromsistens såg en flaska Krohn, en mörk skönhet för att spinna på i Everts anda, på Systembolaget. Hoppsan! Krohn felstavat? Nä, det visade sig vara ett portvin som jag tidigare nämnt.
Riktigt gott!

Vill man däremot kissa på sig helt onödan, kräkas och tycka livet är pain in the ass, som det heter på nysvenska kan man fördel intaga en burk Caffrey´s Original. På burken kan man läsa att den skall kylas till att den, eller möjligen något märke på burken blir blått. Slösa inte kylström på detta. Jag hällde ut mitt efter en klunk.

Drycker som bekant

2011-02-27T17:57:00.002+01:00

Jag dricker inte alltid alkoholhaltiga drycker när jag är ledig. Det tänker jag inte göra i fortsättningen heller. Denna helg har bestått av en flaska Pommac. Var den verkligen så tam förr i världen?
Mestadels har jag druckit vatten. Vatten från kökskranen. Jag vet inte om det är så bra gjort. Nu har jag verkligen smakat av vattnet. Riktigt bra smakade vattnet förrän efter 4-5 minuter spolande. Det är nog dags att ta kontakt med hyresvärden.

Tjhaina

2011-02-19T21:40:00.007+01:00

Ibland skall man vara lite lustig. Rubriken betyder alltså Kina. Jag sitter och dricker kinesiskt öl just nu. Tsingtao. Det är på deras flaska man kan läsa biere, beer och cerveza. Ja ni anar väl denna randanmärkning skall leda, så därför går vi inte vidare på den om kinesiskt övertagande mer.
Upptäcker plötsligen att jag befinner mig på en premiärafton. Nu är det ju så att det inte är första gången jag sitter hemma hos vitvinsspecialisten och hennes make i deras vardagsrum, men däremot är det första gången jag dricker öl som är gjort på vatten, malt vilket som ni vet är halvgrott korn, ris och humle. Det är knappast de tyska renhetslagarna från sekelskiftet 1400 1500 man försöker leva upp till här. Märklig ingrediens ris. Jag tror inte att det har gjort detta öl bättre.

Smaken är frisk och fräsch, men i övrigt är det blaskigt. Förresten, detta påminner mig om en liten iakttagelse för många år sedan i metropolen Skövde, far from the madding crowd if you may say so. Nåväl, tvenne blondiner handlade vin på Systembolaget därstädes, när den ena ropar:
- Men Bettan köp för Guds skull inte dä vinet, friskt och fräscht är samma sak som surt, sa den ena blondinen till den andra som uppenbarligen hette Bettan.
Strax efter ses de två blondinerna inhandla tvenne flaskor Dreams, ni vet, det vita vinet som en recensent skrev att det enda som var bra med det vinet var den fula flaskan.
Aftonens andra flaska blev en S:t Peter´s India Pale Ale. Som de flesta IPA var den kraftfullare än andra vanliga öl, välhumlad men ändå mild i tonen, vilket göra denna IPA mer drickbar än de flesta i den genrén. Tillsammans med indisk mat, som var utsökt, var det ändå ingen bra kombination, indisk mat och alkohol är ingen bra kombination. Var för sig en alldeles utmärkt lördagsafton.

Njuter av våren

2011-02-18T21:04:00.004+01:00

och fågelsången. Stararna sitter i flock i träden och sjunger. Halsbandsparakiterna tjattrar i träden och för ett fascinerande liv. De har ett läte som inte riktigt hör hemma här i vår del världen. Ja nu är det emellertid så att sådana pippifåglar inte finns i mina normala hemtrakter, alltså befinner jag mig utrikes. Jag gör en blixtvisit hos vitvinsspecialisten och hennes tre pojkar, tre trivselgrabbar vill jag påpeka. Ta till exempel städmajan Isaak Elijah som charmar vilken tant från två och uppåt. De faller som käglor helt enkelt.
Själv sitter jag nu och prövar en Cobra, knappast en fågel men ändå en dryck från det avlägsna Indien. Cobra är inte helt lätt att få in på krogen i Indien. Det är Kingfisher-land. Finns både som bryggeri och flygbolag och jag har sett åtminstone entrén till ägarens sommarstuga. Goas tjusigaste! Förresten var den bästa ölen vi drack i Indien något som hette Baron. Riktigt bra!!, vilket betyder 4+. Kingfisher kan väl kvitta. Något snäpp bättre är Cobra utan att vara riktigt bra. Minns ni flaskan TT som jag prövade häromdagen. Vi går upp ett par steg och tar med lite fyllig arom, samma färg, samma luddiga något intetsägande smak, men som sagt ändå lite fylligare, vilket gör att jag gärna tar en Cobra till maten. Ett höjdaröl är det däremot inte.

Andra har rätt

2011-02-17T18:51:00.004+01:00

Tyvärr måste jag konstatera att andra kan ha rätt. Mitt ego är på en nivå som sannerligen inte kan uttryckas i tillräckligt många lämpliga olämpliga ord. Tänk att få slå andra på fingrarna om en öl, ett vin eller varför inte en krog, som jag besökt före "alla" andra. Att då bara få tala om att det eller det var underbar upplevelse känns förbaskat bra. Men idag informerade jag allas vårt rättesnöre uppepå slätta mellan Vänern och Vätta, as the boys sang together in the monthly meeting int the clothes-city. Va, har du köpt en flaska TT starköl, vilken sida har du vaknat på idag var kontrafrågan? Dessvärre hade karln rätt. TT starköl var en tunn upplevelse för 10,90 Schwedische kronen. Blaskigt. Inget att upprepa helt enkelt.
Det allra värsta var dock att jag minns den tiden då mellanölet såldes fritt i butikerna. Så dement är jag! Då inhandlas ett stort antal burkar för att enbart råsupa, röka och idka umgänge med andra. Ännu värre än så var dock att TT på den tiden smakade bra. Ja, nu har jag minnesångest, om det nu finns något sådant.

Ångest

2011-02-15T16:24:00.006+01:00

Eller ja det kanske är att vara oförskämd mot dem som faktiskt lider av detta tillstånd, ångest om Ni minns rubriken, och kräver mediciner för att må bra, kunna gå till jobbet - om man nu har något - eller bara som jag undrar över vad jag sysslade med för dumheter igår. Efter att ha lunchat med Bettan idag och dessutom konstaterat att jag återigen är skadad. Nu var det återigen dags för vänster ljumske som drabbats av en stretchingskada. Inga fysiska aktiviteter alltså, vilket betyder total fysisk vila, inte gå till kylskåpet för inhämta mat och dryck. Äh, jag bröt mot den regeln och gick ända till mitt kära Systembolag och inhandlade tre olika sorters öl, en flaska av vardera, för att testa "naturligtvis". (Det är roligt att kunna dra en vits varje dag, gärna i Göteborgsk anda, så skratta nu för det blir inte roligare!)
Det blev en flaska Boston Mörk Lager. Hur har jag kunnat dricka denna dryck? Vanlig Boston Lager, i synnerhet på fat, är en ganska bra vätska. Den brukar vara fint färgad med god lukt och en rekorderlig smak. Men hallå eller, mörk lager? Hur mycket retur har Systembolaget på den tro? Uppriktigt sagt smakar den faen. Jag är nykter, jag har goda vänner att testa den emot och den blir bara sämre för varje klunk. Eftersom denna länk inte är sponsrad behöver jag inte snacka om skummet, lagringen, vilken mat den passar med eller inte. Mitt råd är att inte lägga några pengar på denna dryck.
Jag gick raskt över till en Landsort Lager. Bra! Svensk! Helgjuten! Var är kräftorna? Nä det är ingen femstjärnig produkt. Men detta är en svensk produkt som är förbannat bra! Duger lika väl till god mat som till en afton med goda vänner. Att driva i Bettan denna dryck vid vårt nästa pizza-ätande, blir kanske en utmaning. Bettan är en mycket sparsam människa, som mycket väl vet vilken dryck som skall intagas med maten. Betyg 3,68.
Aftonen avslutas med ytterligare en öl av den kraftigare sorten. En Mohawk, en ale, riktigt bra, riktigt kraftfull. Förra gången jag drack den, var pesten närvarande, jag gillade den inte, men kritiker av rang höjde Mohawk till skyarna. Först funderade jag på om jag är lite avvikande, kokko helt enkelt, eller förhoppningsvis bara lite mer kritisk. Nu när jag sitter och smackar på exemplar nummer två, noterar jag först att Mohawk inte är ett umgängesöl, om man inte är två inbitna ölvänner, som tycker att öl är det enda som gäller i världen, utan bara två vanliga som kan tänka sig att ta en öl för umgänges skull. Det är väl då man inte dricker Mohawk. Mohawk är förvisso en riktigt bra öl, men för de celebra vännerna, därför får den bara 3,27 i betyg.

Ni förstår väl hur livet kan vara, man behöver inte vara sjuk för att få ångest för alla val man skall göra. Välja rätt öl till exempel. Märkligt nog ägnar jag mig åt att lyssna på musik via internet, som så många gånger förut, och vad hör man om inte GES när de sjunger alla flickor man försakat. Ångest var det!

Champis

2011-02-14T21:10:00.002+01:00

Allt behöver inte vara alkoholuppblandat. Allt drickande behöver inte leda till fylla. Nu har jag också lärt mig att all bakfylla inte nödvändigtvis beror på alkoholintag. Häromveckan kände jag mig rejält bakfull. Jag hade absolut inte druckit en droppe alkohol på mer än en vecka vid detta tillfälle. Mycket märklig känsla. Kräkningar och illamående förekom naturligtvis inte, men däremot ett allmänt icke välmående med lätt huvudvärk, segfungerande hjärna, törst mm mm.

Nåväl, på senaste tiden har jag inmundigat Champis och Pommac vid några tillfällen. Jag minns dem från den gamla dåliga tiden, den där tiden som inte alltid innehöll något mer än det faktum att man var ung. Hur bra var det egentligen? Jag har aldrig haft det så bra som nu när döden väntar runt hörnet. Den champis jag minns, liksom Pommac, var väl lite stöddigare, lite mustigare. Den senaste tiden har jag druckit ett par flaskor av vardera. Dessvärre lite mjäkiga. Visst det känns lite trevligt att dricka dem, svenska var de väl till ursprunget?
Men visst är det mer spännande med en god öl eller ännu hellre ett riktigt bra vin.

Vin till maten

2011-02-06T17:37:00.002+01:00

Häromsistens blev det vitt till maten. Det visade sig fungera relativt bra med Two Oceans till den maten. Frågan blev nu hur helgens skämtköp skulle klara sig. Vin på plastflaska, vilken hädelse, inköpt i hastigt mod. Var detta ett skämt eller. Jag har förvisso testat öl på plastflaska och det kan vi glömma. Jag blev en erfarenhet rikare. Enligt hävd är ju kunskap ingen tung börda. Jag vet inte om det rent tekniskt skulle fungera bra med bra vin och bra öl på plastflaska. Med fungera bra menar jag att riktiga höjdarviner eller riktigt välbryggd öl skulle klara av att förvaras i plastflaskor utan att förlora i smak. Det finns säkert pengar att spara genom att gå över till plast.
Helgens test blev Pulpit Rock, Sydafrikanskt förstås, ihop med räkmackor. Den fyllda flaskan känns lättare. Korken var lite knepig att få upp, men naturligtvis var det bara ovana. Ur flaskan slank ett ointressant lite surt vin som inte gjorde aftonens gäst glad. Vi tog lite grann "bart". Surt, tunt och med fadd smak i bemärkelsen inga fina toner av vare sig det ena eller andra.
Som efterrätt blev det inga tuggbara sötsaker. Vi nöjde oss med ett glas underbart Riesling Eiswein 2008. En halvflaska för 219 hederliga svenska slantar var nog billigt för dessa ljufva toner. Mängder av komplexa smaker. Vi noterade russin, aprikos och en doft av lite goda jordar. Härlig eftersmak dessutom gjorde detta vin till höjdare som sannolikt passar de bästa efterrätter. Njut!

Tanter tänker

2011-01-28T20:45:00.006+01:00

I det grumliga dryckenskapet tänker man sällan klara tankar, men däremot kläckas gärna spralliga idéer. En sådan är väl att man kan tänka sig att tanter tänker, kanske. Den gångna veckan har innehållit sådana positiva upplevelser. Eller positiva, då får man vara väl blåögd och väl positiv. Själv är jag negativismen mästare. Min ledsagare är naturligtvis Ronny E, ni vet han med livsfilosofin som utgår från uppvaknandet en vacker morgon - "och så vaknade jag och sen var den dagen förstörd".
Själv kryddade jag gårdagsaftonen med en jordgubbsöl och därpå följande kräkningar. Idag har jag varit på krogen med herrsällskap och inmundigat diskussioner om Sillvik, arkitekter, tjeckiska öl, fallna tankar om en wienerschnitzel-site. Framför allt har vi herrar i afton drömt Islay. Tänk er själva en brittsommardag på skotska västkusten, stillsamma behagliga tångdoftande vindar som smeker Bettans kind på vägen hem från den lokala puben där vi fick tillfälle att ta ett glas Port Ellen, en sällsynt upplevelse. För er utan associationsförmåga vill jag bara mena att Bettan fortfarande kommer före Ellen.
Tankar drar iväg efter ett par ynka öl från den Tjeckiska horisonten, en Gambrinus och Krusovice mörk lager. Traditionellt öl alltså och aftonen slutade väl. Men fortfarande kan jag inte tänka som tanter tänker. Tänk er själva att du går ut med en genomtänkt idé som är väl förankrad i det verkliga å så kommer chefen säger något annat. Det är väl om ingen annan upptäcker det hela, men inte ens tanter är så dumma.
Men herr P, mannen med sunda vinklar och åsikter. P är föreläsare och så upptäcker han att har en kollega i publiken och kläcker ur sig. "Änteligen en vettig människa". Är då alla övriga i publiken tanter, kan man bara sitta och njuta. Men herr P får lite senare en kniv i ryggen av sin chef, offentligt, varvid han tar sin Mats ur skolan och drar mitt under föreläsningen. Föredragningen var rolig medan du, min bäste herr P satt på tronen.
Nu sitter jag och njuter en ESB - Fuller´s extra special Champion ale. Vad händer då? Vad händer då? En tant som äntligen har tänkt. På mobilen läser jag: Saknar Dig! Ett sms från Bettan.
ESB blev plötsligt ännu godare.

Och tankarna flyter iväg ihop med Kenta:

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
...
Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider

Hallelujakören sjunger

2011-01-27T21:23:00.004+01:00

Stillsamt kan man undra vad kören sjunger. Ett ode till Billy Joe eller en hederlig sorgesång, en sorgesång över Früli.
Jag vill också meddela att jag är blind. Ja, på något sätt skall man friskriva sig från en blunder utöver det vanliga.
För första gången sedan 1956 då jag vid redan mogen ålder intog min första läskeblask i goda vänners lag och tyckte att den smakade akrakadabra eller något liknande, blev det en enda lång kräkning som hette duga. Men idag blev jag blind helt akut i gynekologens hemby, nästgårds alltså. Hur kunde man inhandla 25 cl öl, som jag naturligtvis trodde var en 33 cl:are pch dessutom veteöl. Bara där! Först intog jag ett par uppvärmare. Därefter kom jag äntligen till våren. Früli alltså. Jag vet inte inte riktigt om Früli betyder vår men jag trodde jag köpte en flaska veteöl. Äntligen kom högtidsstunden när den nya ölen skulle avsmakas. En klunk, just en klunk, där resten kastades i ut i vasken.
Nu har jag alltså hamnat i Hell, vilken anses vara en bra öl från Jämtlands Bryggeri, vet jag inte riktigt om den är bra heller. Ingen lågoddsare. Nä jag passar på att skylla på fruntimren, som så lätt förvränger verkligen på vilken seriös karl som helst. Vem vill inte räknas som seriös! Hell var inte bra, möjligen 2,4 i betyg. Früli får för att det jordgubbsöl -2, hade det varit en veteöl, som jag trodde, borde ölet stigit i värde och fått -1.
Lycka till!, som Uno Hedin tjoar inför helgens hästrace, men kombinera inte med Früli.

Flera sorter i en

2011-01-22T19:10:00.005+01:00

Nu när man sitter och suktar på kammaren, har jag gjort en enkel upptäckt. Jag tänkte skriva om mitt senaste vindrickande vilket skedde igår afton efter en lite udda vecka på jobbet. Där skulle bli kycklingfilé kryddad med örtkryddor, lite salt och vitpeppar och Tomates provencale. Rätten funkade väl och slukades lätt. Innan tillagningen var jag naturligtvis på systemet borta hos gynekologen. Väl där uppstod lite panik, hur var det på lönekontot, var det redan tömt eller? Upp med mobilen och en signal till banken för kontroll. Man vill ju helst spendera pengar på det man tänkt sig för aftonen. Batteriet slut! Kul. Vad göra? Jag köper ett billigt sött efterrättsvin, som föll i god jord och en flaska Two Oceans, båda naturligtvis Sydafrikanska. Fick båda flaskorna för priset av en av den sort jag tänkt mig. Bra?
Väl hemma, på plats framför På spåret rann det vita lätt blaskaktiga vinet ned med maten på ett utomordentligt sätt. Vilken fullträff! Det smälte samman med maten så där alldeles utomordentligt väl. Som ensamdryck kan jag nog inte tycka att detta vin skall drickas överhuvudtaget, det skall vara kylt enligt regelverket, det håller jag med vitvinspecialisten om för en gångs skull.
Sextiotre kronor på Bolaget. Helt ok pris om man ser till kombination mat och dryck. Om man vill slödricka enbart är betyget svinaktigt dyrt. Det håller inte riktigt måttet.
Så här dagen efter kommer jag naturligtvis inte ihåg vad jag gav för flaskan, därför sökte jag på systemets hemsida på Two Oceans för att få fram priset. Svaret blev att det fanns att fanns tre olika sorters Two Oceans, två röda och en vit. De röda är en kombination av Cabernet Sauvignon och Shiraz eller Merlot. Den vita är en kombination av Chenin Blanc och Sauvignon Blanc, men finns i Bag in box (63 kr/l) och hederlig glasflaska (84:-/l). Nog är väl detta lite missledande att den vita heter samma? Att ha olika förpackningar förstår jag, vardagsalkoholisterna måste ju spara några meters promenad, men att två olika blandningar rött som får samma namn känns inte helt korrekt. Jag har inte smakat någon av de röda så jag kan inte uttala mig om smak, men det känns likväl förvillande.

Lell lörda

2011-01-19T20:38:00.003+01:00

En hederlig onsdag. Eurosport sänder amerikanska golftouren. Bra. Det är den dos av golf jag behöver numera. Tyvärr, tyvärr, tyvärr! Jag saknar den tiden när golf var mitt liv, men kroppen saknar den dessvärre inte alls. Ryggen fick mycket stryk under ett par år så jag fick sluta.
I afton spenderar jag en stund framför Eurosports sammandrag från Hawaii open tillsammans med en ESB. En präktig ale sitter mitt i prick.
Att sitta framför TV:n och ta en bira kan ju kännas rätt normalt, men ibland när man spelade golf träffade man en del snubbar som började rundan med en starköl. Sportmässigt verkade det rätt korkat. Möjligen var det lika korkat med en starköl, förvisso utspädd sådan efter rundan, alltså strax innan hemfärden som i nio fall av tio företogs i egen bil.
Många golfare jag mött har alltid ansett sig klokare än andra samhällsmedborgare.

Äntligen

2011-01-18T17:01:00.005+01:00

Äntligen är ordningen återställd. Nu kan man åter ta sig en bira utan att frunsen lägger sig i. Som medlem i det gamla hederliga träningsgänget av vältränade yngre män i sina bästa år, som tar sig rätten att ta en bira, ett glas whisky av förnämligare sort, har träningen under en kort tid kommit av sig. Öltesten har uteblivit. Vems fel är nu detta? Ja, det förstår ni väl! Ni är väl inga pjuks heller!
Börjar således med en König Pilsener. Gebraut nach dem Reinheitsgebot von 1516. Dä ni, det är hederligt. Sånt gillar jag. Man står på gammal hederlig grund med väl inarbetade regler. Det är inte som i Göteborg där till och med högste tjänstemannen ondgör sig över en regel från 1979. Så gamla regler är inte trovärdiga uttryckte han sig. Men hallå eller?, som kidsen brukar säga nuförtiden. Dessvärre är ölet ett blask som inte är värt ett bättre öde, men texten på burken är helt i min smak. För den texten sätter jag en tvåa. För att minnas Bettan krävas lite mer.
Sedan till nästa öl. Hederliga gamla Götet! Till och med den sedan länge avlidna farsgubben var förtjust i Götet. Det var knappast för ölet, han drack endast Lyckholms Ettan. Är det någon som minns det lättölet?? Kids, man måste nog minst vara lika gammal som jag, d v s någonstans mellan pension och döden, för att komma ihåg den lättölen. I min ungdom bjöd farsgubben och den goda modren bra dagar på lunch och en Lyckholms Ettan. Idag minns jag det som ett liv i lyx, då var det nog snarare ett sätt att spara pengar till helgens festande. Vad har detta med saken att göra? Enkelt som en plätt. Nästa öl blev alltså en Preppens Blå, en bira jag inte druckit sedan 1912 på våren, jag minns det som igår, en vacker dag med en tonande afton där pärlugglan visslade i skogen och några nyvakna grodor kvackade i granndammen. Ölen var kall, burken var blå, vi noterar segelskeppet på etiketten liksom den friska smaken, kallt härligt törstsläckande. En större upplevelse? Knappast. Men Preppens Blå är väl inte en dålig öl. En bra bruksöl med 5,0 % alkohol. Ingen större beska, inga större smaker heller för den delen, men kan man dricka en starköl till maten, ja varför inte? Jag kan tänka mig fet mat, julmat eller liknande.
Så komma vi då till öl nummer tre. Antingen börjar jag bli full eller också börjar jag bli lite sur. Falcon Bayerskt. Men hallå eller, som kidsen alltid plägar säga, vilket tål att upprepas. Det här smakar skräp. Preppens Blå, en nostalgi-öl av grövsta sort smakade kanske bättre. Bayerskt är inte dåligt, smakar konstigt med någon slags metallisk smak. Jag hade ett minne av en bättre öl än så. På gränslandet mellan blaskigt, metalliskt och friskt fräscht. För hundra år sedan mötte jag en blååndin som tyckte att det fräschaste man kunde göra, var att ligga i solmaskinen trettio minuter dagligen. Blond var hon i alla fall - lagom korkad. Tyvärr inte får att behålla några undersköna champagne-bubblor. Det är detta som kallas association om ni undrar. Faen vet om jag tar en sådan burk till min mun igen. En klar besvikelse! På öl nummer tre skall man inte ha några större krav.

Pinsamt, pinsamt

2011-01-10T19:41:00.002+01:00

Då har man överlevt en helg. Min första fundering är om jag skall bli helnykterist och endast dricka vatten. Vatten skall ju passa till all mat, tror jag åtminstone. På välsorterade syltor finns oftast ett par sorter att välja på. Men hos vår käcke kock i de ruffiga hamnkvarteren kan man också få artesiskt vatten, en flaska för 70 helgarderade svenska krånen. Hos ICA-sniken runt hörnet kunde man häromåret köpa samma vatten för 17 krånen och 90 avrundade ören.
Nu var det ju inte vatten vi skulle gnälla över utan fruntimmer, alkohol och mat. Först kan man ju fundera på om det är en kombination överhuvudtaget. Är man lite seriös, skall man nog fundera en gång till. I helgen skulle jag charma Bettan och bjuda på mat. Först hade jag glömt förrätten som jag egentligen hade tänkt skulle vara en sallad. Korkad som jag var frågade om vissa ingredienser kunde passa. Man kan inte alltid veta om folk är algeriska mot både ditten och datten. Svaret blev en kombination av frågetecken och enstaka utropstecken. "Du menar väl inte ...", men Bettan är diskretionen själv så hon uttalade inte hela frågan. Jag bjöd således på en nödsallad, som möjligen skulle ha varit en delikatess på det spartanskt vänstervridna 70-talet. Dryck blev först en test av Sofiero Guld 7,5 %. Ett katastrofartat blask. Således spädde jag ut förrätten med en redig Bedarö Bitter. De här flaskorna var lite jålmiga, men får inte mer en trea i betyg idag. Märkligt!
Så var det dags för huvudrätten. Återigen har inspirationen hämtats från Leffe på Sjömagasinet. Jag hade ett recept om strömming à la Mannerström, som kallades för Mannerströmmare. Den rätten hade testats på släkten för ett antal år sedan och då föll den i god jord, de är lite kräsna, så det borde kanske gå bra även den här gången. Jag har ingen pejl på Bettans mat- och dryckesvanor så det blev naturligtvis en chansning. Maten var inga problem, fixades lätt. Dryck till detta blev ett val för Bettan. Hon fick välja mellan KWv Chardonnay 2010 eller Kleine Zalze från 2010. Båda sydafrikanska, vilket borde tyda på kvalitet. Visst, inget av dem var dåligt. Bettan valde och sedan tog vi ett glas av vardera sorten. Det visade sig att båda var en katastrof. Bettan höll på att kräkas. Själv mådde jag illa i ett dygn. Dagen efter tröstade jag mig med en flaska Premium Organic Cider 6,5 %. Rätt ok cider som inte smakade jäst. Kan köpas igen om man säger så. När jag drack denna flaska funderade jag på om Bettan dyker upp scenen igen. Den som överlever måndagens städande får veta.

Vatten

2011-01-03T06:43:00.002+01:00

Istället för spännande nyårsdrycker, som uteblev helt, får ni titta på denna vinterbild från skärgården. Utsikten mot väster från hamnen på Hönö, Klåva.

Slutet grått allting gott

2010-12-31T20:12:00.004+01:00

Ett osedvanligt framgångsrikt år är till ända. Nu kan jag knappast slå mig för bröstet och skryta med magnifika framgångar som andra skulle bli imponerade av, men för mig har det ändå varit ett bra år.
På dryckesfronten intet nytt för att travestera Lemarch. Jag har fortsatt mitt spanande i den Sydafrikanska dryckesvärlden. Vin, alltså. Jag har definitivt inte lyckats hålla mitt förra nyårslöfte att dricka mig igenom samtliga Sydafrikanska viner. Jag har nog inte en tillräckligt tjock plånbok för det och jag tror inte heller att levern pallar det heller. Det vore kanske bäst att genomföra det i ett sammanhang där man kan scanna av högst ett kvarts glas per sort. Jag får snoka i ämnet.
På ölfronten blev julölen lite av en besvikelse. Jag såg fram emot årets julöl som om något alldeles extra var på gång. Så här i efterhand undrar hur det kunde bli så, reklam kanske. En och annan god öl blev det ju ändå förstås. Det som blev den återkommande succén var faktiskt väl kyld ale. Bedarö Bitter blev årets återkomst. Fyllig, kräm i grundsmaken, bäst utan tilltugg, utom möjligen lite snacks. En starter om man säger så.
Däremot funderar jag på om inte 2011 kommer att bli ett mer utpräglat vinår. Det är inget nyårslöfte. Jag skall inte sluta med ölen. Möjligen blir det kanske vinbar istället för pub. Möjligen blir det också lite mer sparsmakade viner i goda vänners lag. Vi får se.
Gott nytt år på er alla i alla fall!!

Juledryck

2010-12-27T18:36:00.003+01:00

Jag hade besök i helgen av självaste Feromon-Bettan, ett unikt och livbringande tillfälle i min historia. I sådana lägen är det bäst att vara artig och till exempel bjuda på dryck eventuellt ackompanjerad av tilltugg. Men ack vilka tabbar man kan göra. Själv ville jag naturligtvis bjuda på champagne, unika tillfällen kräver kanske detta ibland. Således hade jag i god tid inhandlad en flaska snålchampis från Ungern efter rekommendation av herr Grehn i Göteborgs Posten. Karln har huvudet på skaft och hans fem stjärnor satt helt rätt. Vi drack varsitt glas av denna helt enkelt fenomenala dryck först, tuggade i oss något och sedan var drickat slut. Då påmindes jag av att Bettan nog gillade cider. Ur förrådet plockades lite fransk cider fram för det ohemula priset 49 hederliga kronor och 20 icke så nogräknade ören. Torr med äppledoft och stort omfång slog den knockout på den stackars snålchampisen. Så kan det gå när man skall charma en vacker tös.

Rekommenderad dryck

2010-12-21T05:40:00.003+01:00

Ett av mina nöjen av det mer seriösa slaget är att kolla in vinspalter, proffstyckares åsikter om vin och öl. Sprit är inte mycket att tycka till om. Koskenkorva smakar som den alltid gjort och Absolut blir inte annorlunda i år heller. Vi kanske föräras med en ny smak, Absolut odon till exempel. Om nu inte fransoserna kommer på att de vill lägga ner ett svenskt flaggskepp (det var väl ett bra skämt, dubbelt underfundigt?).
Fick således i natt ett ebrev i inkorgen där man kunde läsa följande intressanta kommentar "mycket stor doft med bränd kola, läder, RX-lim, och mint". Ursäkta men vill lägga 1299 kronor för denna smaksensation? Dessutom påpekas att "en av bolagets bästa viner just nu (igen!) Drick nu." Är det inte fantastiskt? Jag åt en Daim mint häromåret och höll på att vomera. Jag börjar fundera på tillsatser av de hemskaste slag när jag läser den texten. Ja för den billiga penningen får man en flaska 1961 Krohn Colheita, ett portvin. Det kommer att bli portvin och Stilton till jul bara så ni vet! Däremot blir det inte något portvin för 1299 kronor, svenska nyvärderade, utan något mer modest, Grådask kanske för tiondelen av Krohn. Enligt gammal familjetradition är det också mer pussvänligt.

Fest nästan på bonnvischan

2010-12-19T11:26:00.003+01:00

Jaha, då har man varit på alkoholfri fest nästan på bonnvischan, i en förort på andra sidan stan. Högt över havet om man vill. I förorten bor man ju oftast högt, i synnerhet om förorten inte hör till de mest välrenommerade. Men vad gjorde det en trevlig kväll som denna.
Värdinnan stod i hela kvällen och eftersom hon bjöd att vill du dricka alkohol får du ta med själv. Eftersom jag hade en flaska Ocean julöl stående hemma, kom jag sist till festen, jag hade uttalade kval om den skulle drickas innan, under eller efter. Jag tog bilen eftersom ångesten drog ut på tiden. Således sörplade jag stora mängder julmust och ett par glas "alkoholfri" Chapel Hill bubbel. Bubblet var inte så dumt för att vara "alkoholfritt". Med sådan dricka får man vara försiktig, som mannen från vidderna, Sten, sa en gång efter att ha åkt fast för rattfylleri efter ha druckit en burk alkoholfri cider. Det anmärkningsvärda var att han hade varit organiserad nykterist i 60 år innan. Så här mycket julmust har jag inte druckit på de senaste 10 åren - åtminstone. En lite underskattad dryck i min värld noterar jag.
Det som stör lite grann var väl att festen var förbaskat trevlig - och jag hade inte det minsta alkohol i kroppen. Det har inte hänt sen jag var liten grabb någon gång på 1920-talet. Mellan god alkoholhaltig dryck och fest har det alltid funnits ett matematiskt lika med.
Detta skall jag noggrant diskutera med Bettan and one of the boys inför kommande eskapader.
Den enda flaskan Ocean julöl blev föremål för konsumtion vid hemkomsten. GP hade satt en femma på denna julöl. Lite tunnare och inte lika alkoholstark som de flesta andra julöl gjorde den mer lättdrucken med fina fruktiga toner. Behaglig doft, men den får inte konsumeras för kall. Sammantaget misstänker jag att detta är den bästa svenska julölen i år med reservation för att jag smakat av långt ifrån alla.

Ropa inte hej...

2010-12-12T19:29:00.002+01:00

Årets julevent är avklarat. Julbordet i de ruffiga hamnkvarteren. Eftersom läget var det allra bästa var målet att få fira lite. Bettan and the boys var med. Den trivselriktiga servitrisen log lite inbjudande och undrade om det var lämpligt att ta något att dricka innan maten. 100 meter kö till maten löste naturligtvis detta problem. Nästancardiologen beställde som den föregångare han är in ett glas Bollinger, vilket vi alla gjorde, utom skogselektrikern som skulle dricka spetsad tranbärsjuice. Dessutom tog vi naturligtvis in en dunk hemmakryddat.
Innan maten tyckte jag livet lekte och vi skålade för att jag för första gången på 6 år var skadefri, men dessutom utbringades också en skål för Bettan, kvinnan med de ljuva tonerna.

Champagne till julmat? Visst varför inte? Smakade alldeles utmärkt. Julöl är enligt min mening en omöjlig kombination. Bollinger fungerade bra och var så där utmärkt fyllig. Den hemmakryddade vodkan var bättre än vanligt, mjuk, behaglig och den slank ner förvånansvärt lätt. Inga spritkrampande ansikten här inte.

Efter julbordet begav vi oss till eftersits på vinbar. Bra förslag. Mitt utanför vinbaren stöp jag som en fura. Benen försvann under mig. En man kom fram och undrade om han kunde hjälpa farbror upp. Vem? Jag? En parvel i mina bästa år. Eftersom Bettan var med tog jag ett par armhävningar upp och låtsades som solsken stod som spön i backen.
Idag har jag världens lårkaka och kan knappt gå.

En snöig söndag

2010-12-05T15:17:00.004+01:00

Idag tänkte jag att jag skulle vara lite hurtig, ta mig utanför dörren alltså. Först tänkte jag titta på en dvärgsparv, men sen kom jag på att nähä, någon twitcher, som engelsmännen säger, är jag ju inte. Därför ställdes färden ytterligare ett par kilometer bort och jag fick en stunds promenad.
Det är alltså söndag eftermiddag, 1-2 dm snö på vägen, även om det finns bilspår att gå i. Det var alltså inte så jobbigt. Så jobbigt tyckte nog inte min nyfunne vän i backen där han kom på sin damcykel heller att det var.
"Du är ute och går ser jag", säger mannen och det kunde jag väl inte neka till. Vad gjorde jag annars där på vägen utan bil eller annat fordon. Jag hånglade inte, för det fanns det inget lämpligt offer för, jag låg inte där och sov och jag förorenade inte vägen med exkrementer, så promenad var väl bara att instämma i.
"Jaha du har kikare" påpekar mannen. Även detta var det svårt att neka till eftersom den hänger över bröstet.
"Du förstår" säger mannen "jag har en pärluggla på vinden" Och sedan beskrev han var han hade sin stuga och hur han matade denna pärluggla på vinden.
På cykeln har han en behållare för vattenflaska. Det vara bara det att där hade en burk Falcon Special Brew 5,7 %, som han öppnade där i backen och sörplade på några gånger. För varje slurk blev han alltmer talför. Fler och fler detaljer om alla möss han hade i huset och hur han matade pärlugglan med dessa, fick jag mig till livs.
Kall öl, minusgrader, svårt att ta sig fram, småfull, cykel och en snöig söndagseftermiddag. Livet är toppen för somliga!

Innan katastrofen?

2010-12-03T19:03:00.009+01:00

Sicken vecka! Bara fylld av en massa arbete. Det kan vara ganska skönt ibland, men det är jag väl relativt ensam om att tycka misstänker jag. Förvisso en kortvecka, d v s fyradagars, men ändå. Det mesta har för en gångs skull fungerat och det ena efter det andra har börjat falla på plats. Peppar, peppar ... Till råga på allt träffade jag Bettan och åt en affärslunch idag, förlåt chefen, att jag syndade en extra halvtimma, men jag tycker att verksamheten mår bra av det, jag med, ljuva toner uppstod ju.
Det är ju därför jag sitter hemma på kammaren tar mig en Bedarö Bitter. En härligt fräsch öl som uppenbarligen inte passar till aftonens risgryta. Maten är god. Ölet är en njutning, som dessvärre inte passar ihop med grytan. Jag byter istället till sydafrikanskt vitt vin, som alltid, för det finns alltid kvalitet att hämta. Inte för att jag vill bli packad, det blir jag enklast av lättöl som ju både är billigare och enklare att införskaffa och som bekant smakar abel kadabel ulcus, men eftersom jag vill ha bra dryck till maten blir det Tokara , en Chenin blanc från Sydafrika årgång 2008. Underbart njutbart vin. Mjukhet och behagligt i en fin kombination och nu när jag har tagit tvenne glas känner jag att smakerna är lite svåra att urskilja. Doften är lätt aristokratisk, smaken av fatkaraktär, en kombination som bara kan ge ett bra vin. Systembolaget kommer med ytterligare en bunte förslag till smaker, men de är jag inte kabapel att avgöra relevansen av. Detta vin rekommenderas dock! Mer studsig fisksmak går den säkert att kombinera med. Jäkligt gott och värt pengarna!

På vägen hem spelar radion Louis Primas gamla låt Buona sera signorina med den kända refrängen

"In the meantime let me tell you that I love you" ...

en lätt och enkel låt jämfört med

Tove Janssons klassiska Höstvisa:

"Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött
nu blir kvällarna kyliga och sena"
...
"Skynda dig älskade, skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut
tänd våra ljus, det är nära till natten
det är nära till natten
snart är den blommande sommaren slut"
...
"jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kanske kunde hjälpa mig att finna"...

Jag bjuder gärna på ett glas nästa gång!

Så det kan gå en fredag som skall avslutas med en Bedarö Bitter ...

Kvalitetshelg

2010-11-29T20:02:00.002+01:00

Japp, då har årets andra besök i nästannorrland ägt rum. Kallt är förnamnet, men jag har inte behövt bry mig förrän vid hemfärden då gnällspikarna firade en för tidig julafton. De fick tugga om ett sent tåg, visst var det sent, en dryg halvtimma, men vadå? I Johannesburg fick vi vänta sex timmar i prima sommarväder för att ta oss 500 meter. "Det här är Afrika, så det är bara att ta det lugnt", sa alla överklasssydafrikaner och gled ner i varsin fåtölj ihop med en fin drink och lite läckert tilltugg. Det gjorde vi med. En var apelsinjuice som efterhand fick fyllas på med vodka för att bli drickbar. Sköna minnen! Åter till Stockholms central där jag konstaterat att jag gjort första delen av resan ihop med en vinexpert, det roliga var att han både lät och såg ut som på TV den gode Carl-Jan. Synd att vi inte hann diskutera Sydafrikanskt vin bara. Det hade varit kul med en lite mer nyanserad syn på dessa viner.
Japp, nästannorrland hade ju några spännande öl att bjuda på. Primo blev Sigtuna Merry Christmas. En ny tyckare jag läste härom veckan satte detta öl högst på listan. En fempoängare helt enkelt. Jag är inte lika lätt att övertyga, men 4,2 för ett rackans bra öl kan väl ändå vara ok. Fylligt, chockladsmak, apelsin kanske, gott öl faktiskt, men det är ju en julöl och då skall man vara försiktig för den vara stark. Jag avslutade med en Mohawk Blizzard. Visste ni förresten att Blizzard betyder hård snöstorm på det stora västerländska språket? Fint sammanträffande denna helg. En riktigt kryddblandning gjord på en mängd olika sorters humle. Jag får nog säga att den var ganska rund och mjuk i smaken, men rejält stark. Efter detta fick jag inleda mitt återgång till sängläge och förbereda en ankommande baksmälla som sådana där imperial stout-liknande drycker bruka ge.
Resten av tiden fick jag möjlighet att ge mig hän åt lilla fröken Hilda. Kvalitetshelgens höjdpunkt. Fast förresten kaffe och saffransbullar blev förbaskat gott också. Saffransbullar smakar normalt pest.

Det kan kvitta

2010-11-22T19:22:00.002+01:00

som kärringen sa om sex på tisdagar.
Kvitta kan också julöl. Efter en grym suparhelg, har jag nu kommit till vägs ände, den där öl, i varje fall julöl, kan kvitta. På listan fanns Dugges Rudolf Ren Ale, Nögene Ö:s God jul, Ahlafors julöl, Jämtlands julöl, Oppisgårds Winter Ale
Det är väl lite allom bekant i ölkretsar att påsköl något som är ganska onödigt, har jag nu börjat fundera på om inte även julöl är rätt onödigt. Förr om åren har jag gått på julöls provningar, men så icke i år. Tanken är att det skall bli enskild provning med en nästan norrlänning. Vi skall kolla in Sigtuna bryggeris julöl. Det har fått bra recensioner på något ställe. Förhoppningsvis får vi ett par flaskor var. Det brukar bli en grundligare provning där man bättre kan känna efter hur ölen är.
Åter till de provade. Generellt gäller alltså att ingen av dem når upp till tidigare års nivåer. Dugges var bra mycket bättre förra året. Nögenes julöl är en julöl så mycket Nögene smak man bara kan önska. Den är soft, mjuk behaglig, kaffe och chocklad, riktigt bra är den, men det fattas det lilla extra. Jämtlands är en besvikelse och motsvarar inte alls nivån för ett par tre år sedan. Oppisgårds Winter Ale drack jag ihop med lite mat. Jag köpte egentligen winter ale mot bättre vetande eftersom jag inte gillar Oppisgårds välhumlade beska, det något som bär emot. Men vad man kan bedra sig. Riktigt bra ihop med ölmat av något slag, gärna med lite sälta.
Julöl har en tendens att bli något av en egen måltid. Detta gäller inte för Ahlafors julöl. Den är inte lika alkoholstark som de övriga, är mer av en måltidsdryck, trots att den betraktas som en starköl. Julöl och julmat tycker jag inte fungerar lika bra ihop som till exempel en vanlig enkel lager av bra kvalitet. Jag har tidigare skrivit om artesiskt vatten och till julmat är det en utmärkt dryck. Julöl gissar passar bättre till snacks än tung julmat. Mousserande vin till julen kanske vara mer rätt?
Slutligen vill jag bara säga att ingen av de avsmakade julölen är dåliga. Alla har ett betyg enligt mitt sätt att det hela på minst 3,64.

Detta gjorde jag igår

2010-11-18T18:16:00.002+01:00

Igår ja, en evighet sedan. Tur att det var en evighet sedan. Arbetsterror sedan dess. Men jag berättar nu att jag inmundigade årets julglögg igår. 75 cl vidrig dryck. Inhandlad hos ICA-sniken, den sprallen, han som kränger en och annan dryck, som bättre borde passa på avloppsreningsverket. Nu blev det 75 cl lättvinsglögg smaksatt med mandarin och Chili. Observera ordet lättvinsglögg! Vem associerar inte lättvin med någon slags dryck gjord på druvor som kanske innehåller säg 8-12 möjligen 13-14 % alkohol. På flaskan läser jag 2,2 %. Tänk va full jag blev! Jag raglade om kring i lägenheten så grymt berusad att såssialen borde ordnat med omhändertagande efter ha blivit magpumpad på akuten. Möjligen fick lite för mycket av det sötsliskiga. Som tidigare år gäller - var inte lika dum som jag, köp helt enkelt inte denna typ av dryck.

God julöl på er kanske!

Mitt hösten - en njutbar årstid med så mycket spännande ljus

2010-11-12T18:17:00.006+01:00

Kärlek är svårt. Beskriva sexscener tyckte till och med herr Guillou för några år sedan att man definitivt inte skulle ge sig på, det var alldeles för svårt, för att ge rättvisa åt denna viktiga mänskliga handling som skapar så mycket mervärde. Heder åt Guillou som jag nog tycker har rostat lite med åren efter ha förläst mig på hans Hamilton-böcker. Är jag riktigt klok? Den här bloggen handlar ju om drycker. Självklart vem trodde annat, det får ni strax bli varse! De senaste 2-3 veckorna har om inte annat nästan bestått av äkta arbete, finfina diskussioner, iakttagelser av sexiga tanter (till och med), kontakter som jag känner obehag av och nu menar jag inte enbart i arbetet, lyckliga framgångar, häpnadsväckande motgångar. Ups and downs, på nysvenska. Ja, ni vet, så där som livet är som mest. Det finns egentligen bara en skillnad. Jag skriver om dylikt på denna blogg och kombinerar det med en slurk Bedarö Bitter. Så även denna fredag, en fredag jag borde varit på möte och supit mig under bordet. Som riktiga män gör. Umgås. Skrävlar, skryter och visar sig på styva linan. Härvidlag bidar jag min tid. Min tid är inte nu, den är nästa höst. Då jävlar, som Arne Svetterud, den berömde tyske misantropen, sa.
Apropå Bedarö Bitter kan jag meddela nya iakttagelser. Jag har druckit denna ädla dryck från flaska några gånger nu. På flaskan kan man läsa att den drickes bäst vid en temperatur mellan 11 och 13 grader. Skit i den uppmaningen! Jag tror mer på ett par grader lägre. En öl när den är som bäst! Den är förvånansvärt stabil numera. Mycket liten variation vid bryggningarna. Jag har införlivat den i mitt vardagssortiment. En sådan här fredag som idag finner jag mig på tröstens kant. Nä jag faller inte över, jag är varken så berusad eller så psykiskt instabil för närvarande. Den här helgen finns inget inbokat. Märkligt!?! Möjligen telefonsamtal med ett par gubbar, Isaak eller Simon, och kankse lilla Pärlugglan Hilda, men annars inget. Inget betyder nu inget, det betyder äkta arbete. Vad rolit änna! För att komma in i denna rätta stämning har jag inlett med att tömma ett par flaskor god och helt näringsriktig öl. Detta ackompanjerades med Edgar Elgar och Cumulus. Ja, så har jag skickat kärleksbetygelser till en tant jag gillar. Kanske lite korkat vid närmare eftertanke, för de som jag gillar, gillar inte mig mer än i något extremt undantagsfall och då brukar det hela sluta i några pinsamheter. Apropå Cumulus pratar vi nu inte om cumulus-moln utan den kända finska visgruppen Cumulus, som på ett så underbart sätt tolkade Tove Janssons text och Erna Tauros tonsättning. Efter de här utsvävningarna förstår ni kanske vad ett par flaskor Bedarö Bitter kan ställa till med. När det gäller Edgar Elgar kommer vi inte bara ihåg Pomp and Circumstance March No 1, varför inte något annat som känns fint. Jag såg ett program för många år sedan om Edgar när han gick över hedmarkerna någonstans på de brittiska öarna. Den bilden har etsat sig fast i mitt minne. Tänk er själva att få vandra obehindrat fram genom livet, göra som man vill, koppla av, inget stress, inget som jagar dig. Aftonen har glidit över i Brahms. Just nu lyssnar jag till Johannes Brahms ungerska dans nummer 5. Två bärs och en dans tänker jag och blir återigen ölmelankolisk. Tänk dig scenen med den ungerska dansen som definitivt kräver sin dansare i ett ekvilibristiskt bravurnummer. Med vem framförs denna fantasi? Något att bita i!

Allhelgonahelg, främmande idiom och dryck

2010-11-08T19:39:00.003+01:00

Ja, då har en av årets höjdpunkter passerat. Det har även en av livets höjdpunkter också gjort. Kul!
Hade det stora nöjet att få sitta ner och skryta, skrävla, vara värst och bäst, kort och gott umgås i goda vänners lag i helgen. All den trivsel ackompanjerades av tystnad, sakta sävliga dagar med spännande omväxlande väder, telefonmeddelanden från den stora världen. För att inte tala om planen som landade inte långt bort och påminde om andra orter, främmande mål och kulturer. Själv var jag alltså i ett något främmande sammanhang, men det har jag varit förut. Fröken S. tillika chef alternativt föreståndare hade jag det stora nöjet att få till bords tvenne aftnar för att utbyta öl och kommentarer om dessa drycker. Det visade sig att hon inte var stormförtjust i allt för stark IPA, det är väl inte jag heller, så plötsligen stod vi på extra god fot med varandra. Sålunda smackade vi på en Bedarö Bitter som var korrekt kyld, alltså något kallare än rekommenderat och en Jämtlands Pilgrims. Synd att en sådan afton försvinner så fort. Bedarö Bitter rätt kyld är ju underbar helt enkelt.
Dagen därpå behagade alltså chefen bjuda på Elephant-öl, äkta dansk, hela två flaskor av denna fruktansvärt starka öl. Det där sista var väl lite ironi från min barndom då man fick lära sig att Elephant-öl var det starkaste öl som fanns. Nästan varenda belgiskt öl är starkare Benny! Det fantastiska med den danska varianten är att den är fylligare än den som säljs på Systembolaget. Ännu konstigare är att flaska två smakar bättre än flaska ett.
Gôtt mos Simon Maximillian, mannen som kom till den stora världen i helgen. Välkommen!

Äntligen lite arbete

2010-10-19T19:01:00.002+02:00

Ja, om någon undrar, jag har också varit arbetslös en gång i tiden. Det var i och för sig länge sedan, mycket länge sedan. Självförvållat var det också, ren och skär lättja. Vad har nu detta med dryck att göra? Det börjar jag också undra, för jag drar alltid iväg i en massa oväsentligheter, men sannolikt var väl tanken den att vi var på jobb-exkursion i förra veckan till Lökebergs pensionat. Stället med den osedvanligt goda maten, som chefen ville framhålla. Man är väl tvungen att äta, men här kunde det egentligen kvitta, som tanten sa om sex på tisdagar.
Däremot var det fritt fram i baren, inte på arbetsgivarens bekostnad dessvärre. De tillställningar där så har varit fallet, har inte varit många i min karriär, men några stycken i alla fall, har samtliga varit roligare, men med sämre utbud av öl och sprit. Inte ens vinet har varit av bästa sort. Denna afton kunde jag notera bonnvischans bästa utbud av hederlig single malt. Att man dessutom fick spänna musklerna och föreslå en höjdarwhisky för en av tanterna på jobbet - göra sig lite märkvärdig alltså - gjorde inte whiskyn sämre. Talisker 18-årig. 6 cl är den bästa mängden tyckte bartendern och jag blev en aning packad. Dessutom kunde hon servera en alldeles utmärkt Scarecrow. Engelsk ekologisk ale. Bra betyg får den, lagom kyld, lagom fyllig och passade alldeles utmärkt till middagen. 3,46 i betyg räddade den aftonen tillsammans med en helt gratis dunderskål av jordnötter.
Ja, vad har nu arbete med detta att göra? Dagen därpå fick jag, efter att ha övertalat chefen, för första gången på många år utföra äkta arbete på arbetet. Det har jag bara gjort på min fritid under de senaste 8 åren. Inte illa! Synd bara att man firade denna tilldragelse redan dagen innan.

Brott mot regelverket

2010-10-10T14:47:00.004+02:00

Hej igen efter ett långt uppehåll. Hjärnan har inte varit på rätt ställe senaste tiden varför bloggen har fått ligga nere en tid. Mest befunnits sig hos HM:s. Förvisso har det funnits en del att skriva om. Till exempel har jag slumpdruckit en flaska Oak Valley från Sydafrika för det facila priset av 149 kronor. Betyg i förhållande pris är väl godkänt. Jäkligt gott helt enkelt. Inom regelverkets ramar om man säger så.
Igår blev det både en blöt och en mycket dyr afton på stan. Inledde med en Brännskär Brown Ale från Nynäshamn som var lagom kyld och alldeles helt i min smak. Mhm! Därefter blev det ett halvt glas öl av annan sort som vi helst glömmer.
Därefter anträddes färden mot tjusiga krogen med utsikt över hela paradgatan. Dyrt är bara förnamnet på denna upplevelse. God mat - om! Vinerna, här kommer regelbrottet, var underbara. Inledde med ett österrikiskt vin som presenterades av den österrikiske kyparen på ett alldeles utmärkt sätt och som bara passade så underbart till förrätten, som bestod av en njutbar lax. Kyparen hade verkligen koll på vinerna. Inte bara vingård utan också vilken sluttning druvstockarna hade vuxit på. Till huvudrätten, hjortfilé, fann vi att det italienska vinet satt exakt på rätt ställe bland smaklökarna. Till efterrätten blev det ett mycket gott sött vin, som för sig själv smakade väldigt bra och fortsatte aftonens vinupplevelse. Ihop med efterrätten Creme Caramel, blev det ingen hundraprocentig utdelning dessvärre.
Lite espresso efter maten, jovisst, men då minns man bara den espresso vi avnjöt en gång i Botswana. Hundra gånger bättre milt uttryck.
Snålt tilltagna portioner gör nog att betyget inte kan bli allra högsta, som till exempel GP och Guide Michelin tycker. Vinet och kyparen kvällens upplevelse.
Fasiken också inget Sydafrikanskt, missade helt detta.
Kvällens andra period blev John Cleese på Konserthuset. För 1000:- hederliga riksdaler kan jag också åka runt och snacka om morsan, farsan och varför inte den före detta svärmodern. Jag tror dock inte att någon skulle applådera bara jag visade mig på scenen. Det gjorde publiken åt herr Cleese. Visst artiga applåder en självklarhet, men dessa ovationer. Han levde inte upp till dem. GP:s betyg en fyra. Jag kan kanske sträcka mig till högst en trea.

Snål

2010-08-31T19:21:00.004+02:00

Jajamänsan, på gamla dar har jag gått och blivit snål. Inte den där käcka naturliga snålheten som t ex fru HM företräder, passar henne i hela sin helhet. Men jag är numera råsnål, så det så. Således inledde jag med att härförleden inhandla en, säger en, burk Småland. Ett öl med 4,5 % alkohol, vilket betyder mellanöl. Snålt alltså. Smaken var också snål, mycket snål. Nog hade detta öl ambitioner, det kan man lätt misstänka, det fanns en fyllighet i början, senare en tunn blaskig eftersmak. Snålt alltså.
En annan som var snål, var väl den man på Systemet som skulle köpa öl. Man minns ju sådana tarvliga historier, när man i efterhand minns tillbaka. Han skulle uppenbarligen beställa öl för 15 kronor styck från Tyskland. Det enda han behövde göra vara att fylla i en PDF-fil och skicka in. Levererat och klart. Enkelt som en plätt! Nä, då är det bättre att åka till Tyskland och handla själv, upprepade han om och om igen för sig själv. Det verkade som om ölen kostade 8 kronor styck i Tyskland. Knappt halva priset alltså. För att få detta att gå runt måste han köpa minst 323 burkar för att få resan betalt. Tänk om den smakar lika illa som Småland 4,5.
Snålt va!
Själv avslutade jag med en härligt god flaska Postiljon för nästan 25 kronor. Den var generös!

Bara värre

2010-08-29T17:10:00.002+02:00

Sitter idag söndag vid datorn. Noterar att jag kan slå på tangenterna med höger fingrar, dock inte tummen, den går inte att röra. Fast det skall väl erkännas att jag är ganska välproppad med smärtstillande. Jag är inne på tredje raden och känner redan att nog var dumt att ge sig på att skriva. Det gör jäkligt ont. Paus en stund...
Jag hade egentligen tänkt skriva lite om café dels för att jag inte varit på något sådant på länge, dels för att under senaste tiden hittat ett sydafrikanskt bottennapp inom vinvärlden. På Systemet, var annars, kan man köpa ett rött vin med den afrikansk inspirerade etiketten. Det är väl rätt naturligt kan man tycka, Sydafrika är ju en del Afrika. Etiketten påminner lite om en annan vinetikett, Foothill of Africa. De flesta Europeiska vinetiketter är lite mer strama och enkla. Så tycker jag också att det skall vara. Det är innehållet som räknas. Vem minns inte Deams, vinet i den guldblå flaskan. Enligt en recensent var det svårt att hitta ett säkrare kräkmedel. Åter till Afrika. Café visade sig alltså ha en tilltalande etikett och ett jålmigt innehåll. De flesta Sydafrikanska vinerna brukar ha en relativt ren smak åt antingen det ena eller det andra hållet. Det här vinet känns inte bra, kanske beror den konstiga vaniljaromen. Visst går det ned. Kanske skulle det passa till någon lämplig kötträtt. Inget köptips alltså. Detta är möjligen andra gången jag gått på ett dåligt Sydafrikanskt vin. Det händer inte allt för ofta.

Dagen när allt gick åt helvete

2010-08-20T20:13:00.004+02:00

Ursäkta svordomen. Det är väl bäst att inleda med denna enkla ursäkt. Sitter här och sörplar på en Tuborg Gold. Smakar faktiskt inget vidare. Hur kunde jag tycka att denna var så förbannat bra att jag förde upp den på min 10-i-topp-lista? Enkel förklaring: var väl full. Men så enkelt kommer man inte undan på denna blogg.
Det enda, eller enda, det var kanske att ta i, men jag såg en kändis på systemet idag. Jag noterar nämligen att en snubbe som är med i Dobidoo just nu på TV såg jag på grannsystemet, som jag dessvärre besökte idag. Skulle gå med ett par trivselgubbar på lokal, men råkade ut för en malör som gjorde att jag fick ställa in. Två minuter i sju gjorde jag då ett desperatbesök på grannsystemet. Där var det ytterligare minst en idiot. Tre personer ligger på en snubbe som skriker än det ena, än det andra och väntar på att blåsljussnubbarna herrarna polis skall komma. En av herrarna av polis visade sig vara fru polis, en liten kaxig blondin. Ordningen var snabbt återställd och jag började naturligtvis att grubbla över viktiga saker som sydafrikanskt vin och svenskt öl. Inga jävla utsvävningar här inte. Man skall hålla sig till grunden. Hålla sig till grunden? Ja, du har väl läst de stora författarna som Tunström, Rosenberg, Martinsson, Lo Johansson, Johnsson och varför inte Joyce. Att skriva om sin barndom, sin hembygd verkar alltid ha gått hem.
På vägen till jobbet noterade jag en motorcykelpolis som haffat en lastbilschaffis som sannolikt kört lite för fort. Illa, jag har nämligen inte sett någon kontroll på min påjobbetväg på tio år. Vart skall det sluta?
Kanske borde man satsa på att bli postiljon? Jämtlands bryggeri har en god öl som heter detsamma. Förbannat god om man skall vara rakt på sak.
Av och till träffar jag tanter. Ibland kallas de kunder, ibland kallas de kollegor. På sistone har jag haft ett antal sådana träffar, kundkontakter alltså, som gett mig huvudbry. Söt, var t ex nästan obehagligt, om någon minns härförleden. Idag har jag via en av dessa kontakter fått veta att andra människor bör man vara lyhörd inför. Fru HM ställde också provocerande frågor häromdagen. Tanten råkar dessvärre vara gift, vilket jag beklagar, söt och go, skulle man också säga. Dessutom bör man notera damers hårfärg. Det visar sig vara klandervärt av en man att inte notera detta. Idag visade det sig att jag inte var ensam. Jag noterade de enkla ändringarna i hårfärg. Det måste väl ändå ha varit första gången i mitt liv. Jag tror jag fick in komplimangen, men fan, den skulle ha suttit direkt. Av enkla skäl skola man icke odla sådana kontakter. Hade marknaden varit fri, hade jag snart gift igen.
Postiljon från Jämtlands bryggeri, flaska nummer två, och fortfarande riktig bra. Vilken afton. Underbart god och dessutom svenskt. Varför skall man gå längre än nödvändigtvis? Att betyget blev 4++ känns på gränsen till i underkant. Ni minns väl ändå Martinsson, Tunström och den gode Rosenberg? Ni är väl allmänbildade?
Däremot måste jag säga att Tuborg Gold fick sig en ordentlig törn under aftonen. Vi tillfälle skall jag ta bort den från 10-topp-listan. Postiljon är underbar. En helaftonsöl. Och bara två flaskor. Härligt!

Äh, vad skrev jag egentligen

2010-07-30T14:46:00.002+02:00

Ja, det kan man fråga sig. Hade väl inte tänkt att förhärliga mig själv på det sättet. Allt är väl helt enkelt. Gutår säger jag och testar en Sigtuna Sommar Wit. God helt enkelt.

Stetsonhatt

2010-07-30T13:52:00.002+02:00

Om jag tolkar kocken Morberg är låten Stetsonhatt tecken på bitter gubbe. Varför inte? Bitter sur och tvär. Härligt! Lägg därtill tarvliga skämt. Härliga vitsar från stadshotellet i Växjö. Livets sista val står för dörren, lägga sig att dö i närmsta vattendrag, gå på tangodans på Sumpan i Sundbyberg, försöka få på sig en broderad skjorta, eller något annat riktigt spännande som man bör uppleva innan man lägger sig vid vattenhålet.
Finns det då hopp? Ja, om man gillar öl från Oppisgårds, Singel hop. Jag tycker nog inte att hoppet om en god öl förverkligas hos Oppisgårds. Förvisso riktigt bra öl, ingen tvekan, men dessvärre inte riktigt i min smak. Dugges Lager N:o 1 är en ny bekantskap. Premium Duggish Lager. En dryck att dricka när andan faller på eller till exempel till god mat.
Jag har utfört dagrutinerna, vilka fört mig till ytterligare framgångar. Toppnoteringar och nya insikter. Man blir ju gott på humör bara av det. Igår hade jag ett härligt samtal med en riktigt trivselriktig medmänniska, dessvärre i lite nöd, men jag tror efter vårt samtal att livet återigen går framåt med lite malörer på vägen. Men det är så roligt att hon har funnit själen, att det vid rätt tidpunkt finns möjligheter för framtiden att utvecklas. Min insats är blygsam, men rolig. Jag trivs. Nej, det är inte dags för vattenhålet än. Däremot är det dags att dricka ur en Dugges lager no 1. En bra dricka! Skall ju konsumeras med god mat. Det har jag gjort nu i form av en äggmacka enligt herr K.

Förnamn

2010-07-21T20:15:00.002+02:00

Igår var det Östen, idag är det Kent. Enkelt som en plätt. En viss herre i Norrlands södra delar, eller ja Norrland snarare Svealands norra delar, tycker att jag bara försöker vara märkvärdig när jag lyssnar till musik av Kent, ställa mig in hos ungdomar, vara en i gänget. Här är i alla fall några spännande rader från Kents låt "Duett"

Att långsamt, långsamt
åh, så långsamt
Så vann vi våra nätter tillbaks
Långsamt, långsamt, åh så långsamt
Så gled vi in i minnet, gömda längst bak
Det som var du och jag

Men i versen före noteras att ljuset var svagt, det som var du och jag. Visst är det skönt med stor nutida poesi till härlig musik.
Själv lät jag aftonen och musiken ackompanjeras av vinrecensentens bästa rieslingförslag. Detta stör mig att berätta, man vill ju gärna vara något av en besserwisser, som folk ser upp till för ens tarvliga kunskaper om t ex Habäcks fågelliv eller annat oväsentligt, vin till exempel. I det här fallet borde det dock vara roligare att berätta något om film, häftiga sporter som man själv utövar, att man i förbigående sprang ett par mil igår. Nåväl, jag inhandlade således en flaska Georg Breuer. Detta visade sig vara ett rieslingvin för den facila summan av 115 hederliga svenska slantar. Den gode herr Grehn tyckte nog att det var lite väl mycket, men ok. Jag fick häromdagen tag i ett ex på sluskarnas systembolag i de skumma hamnkvarteren. Nu, välkyld och helt stilla efter hemtransporten och efter en timmas sömn, visade sig detta vara en sjusärdeles och lätt hänförande upplevelse. Var det inte världsklass han påstod, Grehn? Att det kan vara så enkelt! Jag är uppfylld av god musik och någon påverkan av alkoholen, men behöver man säga mer, även om själen kräver det.

15 minuter från Eslöv

2010-07-20T18:11:00.002+02:00

Jag har aldrig varit Eslöv. Märkligt! Det är ju Skåne. Faktum är att jag har varit släkt i släkten till en donna härstammande från Eslöv. Eslöv är ju som bekant en metropol som är Sveriges 70:e största. Vem kunde tro det? En ort som man inte kan definiera, varken till plats, utseende eller känsla - eller ännu värre - existens. Skåne?? Den enda känsla som finns i mitt gamla sinne är Östen Warnebrings låt 15 minuter från Eslöv. En låt från 1969. Östen häckade om jag minns fel i Skåne i hela sitt liv med lite utflykter till framför allt Stockholm. Jag gillade Östen Warnebring, denne skånske hästuppfödare, han hade något behagligt över sig. Saligen åkommen. 15 minuter från Eslöv. 15 minuter från Eslöv var en låt som föraktades av de flesta i min generation när det begav sig. Jag sitter här en miljon år efteråt och lyssnar till en låt om relationer tillsammans med ett par goda öl. Jag har fått lyssnat på stora saker idag. Hur kan det vara att flytta hem, hem till Mellanöstern, kriget, sanden, terrorn, bomberna i folksamlingar, män i "klänning", där man alltid undrar vad fan som döljer sig under dem. Ja, hur lätt kan det vara att skydda sig mot debila personer som blivit tvingade till att utlösa en självmordsbomb i en lämplig folksamling. Om man inte gör det, finns det säkert en snubbe i närheten som skickar en signal att snubben med självmordsbomberna ändå kreverar i småslamsor.
Är det då inte härligt med Östens smekljuva röst? 15 minuter från dig? 15 minuter från att få bilen lagad, 15 minuter från ett annat liv. Östen Warnebring avled dessvärre 2006 i håla på Kanarieholmarna. Vad hade du där och göra?, kan man ju fråga sig? Du var som en del av mitt liv när jag växte upp, bara så du vet Östen, i din himmel.
Till denna Youtubesökning och ett spännande telefonsamtal med Bettan hade jag nöjet att avnjuta några goda öl. Till en början blev det ett par ljumma öl, som jag av heder inte vill recensera här.
Men en välkyld Postiljon, från Jämtlands Brggeri, kan väl få fem poäng, eller hur!!! Eller fem poäng, förbannat god är väl också ett bra betyg. Heder åt svenska bryggerier.

Renhetslagarna från Barnes

2010-07-17T15:57:00.003+02:00

Det finns som bekant renhetslagar. Jag kan inte alla, men jag förmodar att det finns fler än den tyska från slutet av 1400-talet. Sedan en vecka lever jag också under puritanska renhetslagar. I detta ingår bland annat att få ordning på problem med lårmuskulaturen. Således ingår det att intaga en något mindre mängd alkohol. Jag vet inte inte om det är själva alkoholen i ölen eller om det är något annat i ölen som gör dem relativt stela dagen efter.
Således skulle jag idag, lördag eftermiddag, inhandla ett par folköl, Starobrno, för aftonens laxmiddag. Vad händer då? Jag blir stoppad i den automatiska kassan på ICA, sniken runt hörnet. Jag måste alltså visa legitimation. Som tur är kommer dock en liten jänta fram och fixar till det hela utan att säga ett ord och går. Det är 67 år sedan jag visade legitimation på Systemet senast.

Råsuparhelg

2010-07-09T08:56:00.002+02:00

Efter en massa supande blir man lätt glömsk. Alltså var det stor sammandragning nere i Halland i helgen. Hela gänget av vältränade yngre män, män med en enda sak i huvudet, var samlade för att supa sig redlösa.
Själv stod jag för ett franskt vin, just det, rekommenderat av en äldre säljare på stadens fiiinsystembolag. Jag hade grubblat i en vecka över vad som var lämpligt till en pensionsfruktspaj, inget lämpligt ramlade ned mellan hjärncellerna. Således ett besök på stadens bästa systembolag för att få råd. Det rådet kostade 149 kronor och blev ett sött franskt vin, som skulle serveras mycket väl kylt. Säljaren tyckte det var en baggis med denna rådgivning och det visade sig att hans förslag föll i god jord. Pajen som elektronikkungen hade spenderat större delen av dagen för att tillverka var utsökt.
Lite irriterande var det dock att värden hade kokat färskpotatisen på alldeles utmärkt sätt till vuxenmaten. Förbannat god. Jag tog 3-4 öl under aftonen, till exempel Bishops Finger, någon veteöl, Landsort Lager och dessa passade synnerligen väl till den sill som ingenjörsaspiranten hade tagit med sig. Köpa sill hos grannen hör inte till vanligheterna och i synnerhet inte en sådan utsökt variant som romsill.
Aftonen avslutade med ett par supar, en kryddad starksprit och en debut för mig i form av Cointreau. Det är väl möjligt att jag fått det i någon drink eller så, men jag vet inte. Avslutningen blev alltså en bar Cointreau som smakade märkligt av citrus och babbelsin.