Test

Det mesta i den här bloggen går ut på att testa drycker. Vad som helst i dryckesväg går an. Jag brukar strunta i vad det är. Vatten är en sån där dryck som de flesta struntar i, möjligen för att göra sig ren i eller att ha i flaskan när man tränar. Sofia bryr sig väldigt mycket, men det kan vi andra strunta i. Jag tycker ni verkligen skall ta och känna efter hur vattnet smakar där ni bor. Det varierar om man säger så. Somligt vatten är som ljuv musik, medan annat, som Göteborgsvattnet, är tveksamt och kräver lååång tillvänjningstid för att smaka acceptabelt.
Igår utförde jag ett test på några bekanta. Ett enkelt test egentligen, jag gjorde en efterrätt med innehåll av 30 ml Black Ribbon. Dessvärre råkade jag missa en detalj i receptet, jag tog mald nejlika istället för hel nejlika. Whiskyn passade i rätten, men min lilla miss blev en katastrof för den rätten. Det märkliga var att deltagarna tyckte att creme fraiche passade bättre än vaniljglass. Deltagarna ja, det blev bara jag och en person till, två hoppade av direkt när de fick höra att det var whisky i efterrätten.
Som ni märker har jag inte talat om vad efterrätten har för namn och det är bra tycker jag för den får gå till historien.
Jag avslutade dock aftonen tillsammans med delar av Melodifestivalen och en väsentligen bättre engelsk crimestory och 4,5 cl Black Ribbon.

Två kaffe

Under den gångna veckan har jag haft nöjet att dricka kaffe på lokal vid tvenne tillfällen. Två väsentligen skilda upplevelser.
Var i tjänsten inne i staden för att ta del av en del information som behövs för att utföra jobbet. När jag skriver staden menar jag de centrala delarna av stan där den högre kommunledningen sitter. För folk i karriären inom staden är det viktigt att få gå på sådana evenemang. Min karriär ligger bakom mig så jag kan unna mig att se lite egenheter i arbetet och då noterar man ju karriäristernas fascinerande betoning på a:et i staden. Kolla vid tillfälle så ni vet vilka mål den du talar med har.
Efter föredragningen gick jag till det närbelägna Mauritz kaffe. Ett ställe vars sätt att servera kaffe jag gillar. Det har en viss mysfaktor. Det känns trevligt, hemtamt, vänligt, man får sitt kaffe som man vill ha det. Till kaffet tog jag en plommonbulle, riktigt god och färsk dessutom. Jag beställde "vanligt" kaffe inte så starkt för den facila priset av 22 kronor. Det var lite svårt att få i sig måste jag erkänna. Jag besöker Mauritz kanske 1-2 gånger per år, oftare har jag inte vägarna förbi helt enkelt. Stället hotas stängning på grund av kraftigt höjda hyror om jag förstått det hela rätt. Det vore tragiskt, många slinker in där och tar sig en kopp. Även om jag inte är stormförtjust i deras kaffe, är det ju trots allt en institution som borde leva vidare! Kaffet har en lite för rå smak, lite svårdrucket, men det verkar vara något som folk gillar. Det var fullt vid mitt besök. Betyg en slätstruken 2:a.

Mitt andra kafébesök skedde igår lördag på Kafé Kultur vid Stigbergstorget. Här råder också en trevlig lite familjär stämning också. Ägaren visar sig vara en trevlig och mycket kunnig man. Beställde en latte som jag smuttade på en stund tills min kompis dök upp. Som huvudrätt blev det en smörgås med bland annat majonäsparmesan samt lite andra ingredienser. För endast 40 riksdaler fick man en riktigt, riktigt god smörgås som sannolikt skulle kostat tjugan mer i centrum. Till efterrätt bjöds jag på en semla av sällan skådat slag. Mums!! Göteborg har inte de senaste 10 åren inte presenterat en semla värd att äta, men lördagen den 11 feb slogs jag av häpnad.
Kafé Kulturs latte måste nog vara stans bästa!!! 5++. Dit återvänder man!

Before holiday

Bara för er som undrar så är nu nästa resa bokad. Från detta kommande tillfälle kommer dock bara resultat och drycker att redovisas.

Man får ju lite reseångest, ni vet den där fina vanan att inte behöva bädda en säng, inte laga någon mat, bara peka i menyn, ta sig en apeterif, lite riktig näringsdryck till den näringsfattiga restaurant-maten, avsluta med en god matsläckare eller kanske rentav en grogg. För riktiga groggar se nedan! Helt enkelt vilja att saker och ting ordnar upp sig så man får säga du, som elektronikkungen i skogen plägar säga.
Tro nu inte att mitt eller mina vänners liv bara går ut på att sörpla alkohol i en eller annan form. Själv har jag till exempel varit vit den senaste veckan och planerar inte någon alkohol förrän i mars månad då jag whisky-värd. Tungt ansvar!

After Holiday

Ja vet inte riktigt vad det kallas, men fredagens fest kallas ju för Afterwork.
Nåväl, vill bara meddela att hemresan egentligen gick rätt bra, men en timmas sömn på 40-42 timmar kan vara lite jobbigt och så blir man så speedad, folk som skrek i högan sky när flygplanet skumpade förbi the famous area of turbulence över Atlanten väster om Västafrika, jag blev av med en tavla för tusenlappen på Madrids flygplats mm mm. Värst är det dock att konstatera vid hemkomsten sent om kvällen att våra bilar är beslagtagna av kommunen/polisen. Ingen aning så här på morgonen hur man skall lösa det, men det blir säkert nya spännande upplevelser att lägga till CV-listan. En ny utmaning som de käcka plägar säga.

Påminner mig bara den där historien om golden ale och pale ale i Santiago. Lite språkinformation kan här vara på sin plats för sammanhanget: Pale ale uttalas som det stavas: pale ale, inte peijl ejl, som jag alltid trott att engelsmännen uttalar ordkombinationen.
Tänk va roligt man kan ha ändå!

Sista dagen

Så börjar det bli dags att vända hemåt. I morgon står vi inför ett resedygn som i bästa fall inte slutar förrän sent onsdag kväll.

Så hur gick det då?
Grosshandlare Bengtsson klarade sig bra med både chark och köp och sälj i parti och minut tills han försvann ur historien 1928 på ett bananskal på torget i Vartofta. Hans liv ändades alltså genom att han tragiskt nog halkade på ett bananskal som låg lite skymt till. Det var ju i och för sig rätt tidigt på kvällen och han var inte drucken. Bengtsson var en vurm av nykterhet och drack bara starka drycker när han skulle testa ut nya korvar eller möjligen kontrollera kvaliteten på sin produktion eller de inköp han gjorde.

Vi själva har just intagit en högst delikat fisklunch med öl som dryck. Ölet var en lokal historia som fanns i tvenne varianter; pale ale eller golden ale. På min flaska stod det pale ale, men det var helt klart en golden ale. Med Hugh Stefann's flaska var det tvärtom.

På Ascension gjorde vi följande lilla notering på toa:

"On our island of fun and sun, we do not flush for the number one!"

I Argentina noterade vi att det var standard att chefen gick runt och kindpussades på måndagmorgonen. Den manliga chefen tog sig an både män och kvinnor med samma bravur. När skall detta fenomen dyka upp i Sverige tro??

Svenskt kaffe är nog världsbäst!

Frukostar: Huvaligen. Sydamerikas hotellfrukostar består till 50 % av syltade kakor, pajer och liknande, 25 % frukter resten märkliga drycker som går under beteckningen juicer, märkligt bröd, scrambled eggs, ibland bacon.

Jag gör ett litet tillägg här efter kvällens dubbelfest. Groggarnas glada afton, whisky från nordamerika, fantastiskt käk, mmmmhm mm mm. Happy end om man säger.

Detta är alltså resans sista inlägg på denna blogg. Bloggen återgår nu till att bli dryckesblogg igen. Något värt att kommentera i den vägen blir sannolikt inte förrän i mars månad. Ni är välkomna med kommentarer förstås. Överlever vi hemresan, kanske vi ses.

Söndag-middag

Jahaja, nu har vi varit i grannkvarteret och ätit middag. Vad upptäckte mitt norraöra om inte wienerschnitzel med en side-order på menyn. Vi beställer alltså genast detta med french-fries and tomatoes. Inkommer detta:

Knappast att betrakta som wienerschnitsel, men riktigt gott. Kanske resans bästa måltid. Sedan skulle vi ta en efterrättsdrink:

En rom och cola. 50 % rom i glaset.

Korvhandlarn XI: Framme vid resans mål

Sitter och sunkar på ett hotell i Santiago igen. De andra är ute och shoppar loss. Bettan och Hugh Stefann gör stan om man säger. Själv lider jag av en akut depression. Vi har varit på Påskön i fem dagar. Inte en korvjävel så långt ögat nådde. När jag återigen lusläste Bengtssons efterlämnade papper, kan det tänkas att det inte står Issterön, som jag tolkade som Easter Island. Han hade ju i alla fall varit i Chile och Argentina, södra Sydamerika alltså. Salamin här i Santiago sätter pricken över i, i en i övrigt medioker pizza. Det kan tänkas att grosshandlare Bengtsson egentligen sökte den ultimata korven på Essön i Hjälmaren. Dit åker jag inte!!! Påskön var ju en märklig upplevelse. Vädret varierade från åska och ösregn en helnatt med dörren som öppnas med en smäll och det börjar storma. Vi vaknade naturligtvis och trodde att vi höll på bli rånade, men det vara en snabbstorm som slet upp dörren. Chååck naturligvtis. Vi nordbor gick naturligtvis upp med mandom och morskhet på skakiga ben och lyckades till slut hitta en kackerlacka i badkaret. Stormen, regnet och åskan försvann så småningom. Två dagar regn och två dagar hyfsat väder. Alla dagar varmt och fuktigt så det bara rann av en. Om maten på ön kan man säga en sak: Tore på Mon, alltså toremo, som vi tror att den heter, var en höjdare inom det kulinariska. En riktigt, riktigt god fiskrätt, koncentrerad sinnlighet!

En afton med några drinkar.

Hur många svenskar har druckit en Mahina, en pale ale, tillverkade på Påskön?? Helt ok!

Jaja, detta är ju det man har egentligen har kommit hit för Gubbsen!